Nyheter Doris är clownen från Majorna som åker mellan stadens servicehus för att locka fram barnet hos de äldre. Skratten ger en paus från krämporna men väcker också minnen från roliga stunder i livet.

Bildspel >>>

Helena von Mühlenfels tar på sig kostymen, bättrar på läppstiftet som utgör den stora, glada munnen och sätter dit den röda näsan. Om bara några minuter ska hon gå in i rollkaraktären Doris, kanske landets enda seniorclown, för att bjuda på dagens första show.
– Det handlar inte om att komma och klappa de äldre på huvudet. Jag är mer som en clown på cirkus eller en gycklare från medeltiden. Även de är för vuxna, säger Helena.

Clown över generationer
Under en period som sjukhusclown för barn förstod hon att clownfärdigheter också kan tilltala äldre. En insikt hon fått ytterligare kvitto på genom provspelningar på bland annat Vegahusen i Linnéstaden, inte långt från sitt hem i Majorna. I dag spelar hon på boenden över hela staden med axelväskan vars attribut kan trigga igång de äldres tankar.
– Med stimuli hålls hjärnan igång. Det är inte så svårt att räkna ut. Skorna som jag tar fram ska få publiken att minnas när de själva var 20 bast och slog klackarna i taket, säger Helena.

Går in i en roll
Det sminkade clownansiktet, som hon haft på sig ända sedan dagen började med en bilfärd från parkeringen vid Jaegerdorffsplatsen, utgör halva grejen, menar hon. För precis som med unga på barnsjukhuset kan det få äldre på servicehemmen att öppna upp sig.
– Med sminket är det tillåtet att apa sig. En clown ska vara överdrivet barnslig. Jag kan bjuda på mer. Och om clownen är crazy så är det tillåtet för publiken att vara det med, säger Helena.
Med klinkande på gitarren går hon mot äldreboendets samlingsrum där publiken väntar. Det är så klart med jazz som Doris, döpt efter jazzsångerskan med efternamnet Day, inleder sitt nummer. Till en början inför ett gäng tämligen skeptiska åskådare.
– Mina uppträdanden bygger otroligt mycket på interaktionen. Jag måste ta publiken precis som den är. De äldre måste få lov att vara motvilliga. Men det finns nästan alltid någon som man kan gaffla med, och då lossnar det ofta på flera ställen, berättar Helena.
Får man nypa dig i näsan?
Med entusiasm, blandade skämt och en Elvis-låt lyckas Doris sakta men säkert byta tystnaden mot allsång och skratt. När rytmäggen delats ut för att kompa Varm korv-boogie vänder allt. 83-årige Sven Uno Boo är den som vågar mest.
– Jag gillar dig. Får man nypa dig i näsan, frågar han och får de andra att vika sig av skratt.
– Jag gillar dig också, svarar clownen Doris som skrattar hon med.
Under applåder dansar hon ut till samma jazztoner som inlett halvtimmen. Nu väntar en färd med efterföljande smörgåslunch i bilen innan nästa show tar vid på ett nytt boende.
– Jag vill ge de äldre en paus från smärtan och sjukdomarna genom att distrahera. En tillfällig paus från det vanliga. Men jag låtsas inte om att smärtan inte finns. Jag försöker bara att hitta det som är bra och roligt, säger Helena.

Bildspel >>>