Nyheter En söt doft av honung sprider sig i luften. Några bin rör sig runtomkring kupan men de flesta håller sig inomhus. Under högsommaren finns det 60-100 000 bin i ett samhälle.

Du får inte vara rädd, inte vara bakfull och inte ha ätit banan, säger Ola Stockfeldt innan ett av bisamhällena på Hisingens biodlarförenings bigård på Ljungängsbacken i Bjurslätt öppnas när föreningen håller Öppet hus. Här finns flera bisamhällen uppställda.
Iförd en vit dräkt som skydd är jag förhållandevis lugn, har inte druckit en droppe men ätit en banan. Men det går bra ändå. En rökpuff hjälper till att hålla bina lugna. Det är för kallt för att de ska vilja lämna samhället. De håller sig på plattan som lyfts upp från bikupan och verkar inte bry sig något nämnvärt om att det finns människor runtomkring. Bredvid mig står Ola Stockfeldt i helt vanliga kläder. Han räds inte bina.
– Bina flyger ut först när det är tolv till femton grader, säger René Wähner, ordförande för Hisingens biodlarförening och biodlare sedan två år tillbaka.

Mer än honung
Med biodling avses hållandet av tambin för att pollinera växter och för att utvinna honung samt vax. Biodlingens produkter är: honung, vax, pollen, propolis, bigift och drottninggelé. 
Och hur mycket man får, det varierar beroende på skötsel och klimat. Förra året fick René Wähner 120 kilo honung på tre samhällen.
– Det är en hobby som betalar sig själv inom några år. Jag har sålt och gett bort till folk jag känner, säger René Wähner.
Han ser det som avkoppling att hålla på med biodling och ett sätt att få mer kontakt med naturen. Binas nytta och hur bisamhället fungerar, det kan han och de andra medlemmarna i föreningen prata om hur länge som helst. Det känns som en hel vetenskap. Och ordvitsarna, de tar aldrig slut.

Vill locka unga
När Gerhard Machado från Biskopsgården öppnar sitt samhälle visar det sig att invånarna har dött. Vintern har varit för kall och bina har varit för få. Gerhard lyser med en ficklampa och hittar i alla fall några ägg, men han har svårt att dölja sin besvikelse. Hans plan var att skapa en kupa för pollinering vid hans kolonistuga vid Lundbykolonin.
– Vad ska jag göra nu? Bina är stendöda, säger han till föreningsvännerna när han kommer tillbaka till huvudbyggnaden som utgör kärnan för Öppet-husaktiviteterna. Jag får uppfattningen att det är sådant man får räkna med som biodlare genom att prata med folk som har liknande erfarenheter, men att den dagen det händer bär en sorg över sig. 
Hisingens biodlarförening består av 75 medlemmar. De flesta är äldre människor som bor på Hisingen och har sina bikupor i trädgården. Och det finns till och med en ”Hisingekupa”. En man berättar för oss att det är en kupa som är utarbetad för att vara så lätthanterlig som möjligt.
René Wähner tillhör de yngsta medlemmarna med sina 34 år och han är en av dem som har sina samhällen på föreningens bigård. Han skulle gärna se en föryngring av föreningen men vet inte hur man ska kunna locka ungdomar till biodling.
– Jag har startat upp en grupp på Facebook för biodlare, säger han och berättar om gruppen som heter ”Biodlare-Beekeepers” och som i skrivande stund har 286 medlemmar.

Bina trivs på Hisingen
Öppet Hus-dagen är Hisingens biodlarförenings största aktivitet. Under dagen tittar flera nyfikna besökare förbi för att se hur det går till, går poängpromenad, fikar, tittar på visningskupor och provar sin lycka i lotteriet. Flera av medlemmarna i föreningen finns på plats, däribland Eva och Ola Stockfeldt. De bor i Björlanda och har bin bakom huset hemma sedan sex år tillbaka. De är förtjusta i sin hobby och gör förutom honung, salva och eterisk olja.
– Hisingen är en kanonplats att ha bin på. Det finns jordbruksmark, varierad flora, vackra parker, lövträd och oerhört många villaträdgårdar, säger Eva Stockfeldt.
Hon säger att man även kan ha en bikupa på balkongen om man bor i lägenhet. Sveriges biodlares riksförbund skriver på sin hemsida att det inte finns några detaljerade regler som styr om man får ha bin eller inte, men enligt miljöbalken är biodlaren skyldig att vidta förebyggande åtgärder för att minska risken för olägenhet för människors hälsa och att det därför kan vara lämpligt att prata med sina grannar innan man sätter upp bisamhällen i tätbebyggt område.
Eller så kan man hyra en kupa på Hisingens biodlarförenings bigård.
– Den som vill får gärna hänga med och se hur det går till, säger René Wähner.