nyheter Varje fredags umgås, fikar, leker och pratar barn och föräldrar på öppna förskolan i Brämaregårdens kyrka. Fast här är det teckenspråk som gäller.
– Jag vill kunna umgås och kommunicera med mitt barnbarn, säger Ibi Walleng.

Ibi Walleng är döv sedan sjuårsåldern. Hon har tagit sig från Angered till Kvilletorget och öppna förskolan med tecken i Brämaregårdens kyrkas prästgård.
Tillsammans med barnbarnet Elmer Finyak, 10 månader, dottern Josefina, som är moster till Elmer, och sin man Gunder, även han döv sedan småbarnsåldern, besöker hon förskolan för första gången.
Elmer är hörande, men för att han och mormor ska kunna umgås är de måna om att lära honom teckenspråk.

Naturligt att teckna
– Jag vill ju vara med honom på ett naturligt sätt, och att vi ska kunna prata med varandra utan tolk, säger Ibi Walleng.
På plats får vi hjälp att tolka, men det går ändå bra att prata. Ibis man är van att läsa på läpparna, eller avläsning som det kallas. Att lära sig teckna som barn är inte så dramatiskt utan är något som ligger små barn nära till hands. Det vet Josefina Walleng, Ibis dotter.
– Jag och min syster lärde oss att teckna före vi lärde oss prata, det  föll sig naturligt, säger hon.

Fler hittar hit
Öppen förskola med tecken har funnits i Brämaregårdens kyrka vid Kvilletorget sedan i vintras och drivs av Karriär- Kraft i samarbete med Västra Götalandsregionen och Svenska kyrkan.
Eva Åsheim, själv teckenspråkig, är projektledare tillsammans med Kinna Skoglund. De funderade länge på vad som skulle göra för familjer med hörselnedsättning.
– Spontant kände vi att en öppen förskola vore bra. Att få träffa andra i samma situation, dela erfarenheter och vidga kontaktnätet är viktigt, säger hon.
Karriär-Kraft är ett socialt företag som erbjuder personer med funktionsnedsättning utbildning, arbetsträning och arbetsplatser enligt LSS och SoL.
Eva fungerar idag som stöd till Malin Johnsson, som håller i fredagsträffarna.
– Vi fikar, umgås, berättar sagor för barnen, sjunger, målar och leker. Barnen är nyfikna på att lära sig mer teckenspråk, säger Malin.
Fler och fler hittar hit från hela Göteborg, men man jobbar mycket med att sprida informationen ännu mer.
– Vi vet att behovet finns, säger Eva Åsheim.

Alla är välkomna
Alla är välkomna till öppna förskolan men det är en teckenspråkig miljö och en plats där personer som är viktiga i barnens liv kan träffas. Hit kommer familjer med döva barn och/eller döva föräldrar.
Carla Rydbergs dotter Elise är döv men hör med hjälp av en så kallas CI, cochleaimplantat. Själv är hon hörande och tycker det är bra att träffarna finns och kommer ofta hit. Det ger både henne, Elise och syskonen Tore och Alma möjlighet att lära sig mer.
Men hon är kritisk och besviken på att det är upp till föräldrarna att lära barnen teckenspråk.
– Det är ju inte mitt förstaspråk, jag har ju fått lära mig det först, och ska nu lära henne det. Men jag kan ju inte allt, säger hon och tecknar flinkt med de andra runt bordet.
Hon berättar att man visserligen tecknar på dagis men när Elise börjar skolan är det inte givet att få undervisning i teckenspråk.

Attitydförändring
Attityden har dock förändrats sedan till exempel Gunder Walleng var barn. Då var det inte tillåtet att teckna i skolan, döva barn skulle lära sig avläsning.
– Jag fick smäll på fingrarna om jag tecknade.
Så är det inte idag även om det fortfarande finns nya barriärer att bryta och en ibland oförstående omvärld.
Just den här dagen är representanter från samarbetspartners på besök på förskolan för att informera om den hjälp och det stöd som finns i regionen och kommunen, som Teckenforum och Dövteamet.
Men de flesta är riktade till föräldrarnas, inte barnen.
– Vårt uppdrag är att stötta föräldrar att stötta sin barn och lära de teckenspråk, säger Eva Börjesson, enhetschef på döv- och hörselenheten på Sahlgrenska.
Susanne Ljunggren har en affärsidé att starta babytecken där barn och föräldrar tidigt lär sig teckna tillsammans. Hon har kommit för att presentera sin idé.
– Om intresse finns kanske kan det bli en kurs här på öppna förskolan, säger hon.