Nyheter Idag är det föräldrarna som har lagstadgarätt till stöd vid hörselskada, inte barnen.
– Hade vi behövt hemspråksundervisning på ett annat språk hade vi lättare fått stöd, säger Carla Rydberg på Hisingen, förälder till ett hörselskadat barn.

När ett barn är hörselskadat är det föräldrarna som får stöd att lära och utveckla barnets teckenspråk. Men i en ny nationell utredning framförs kritik och utbildningsdepartementet konstaterar att rätten till teckenundervisning bör stärkas och likställas med minoritetsspråken (samiska, finska, meänkieli, jiddisch och romani chib).
Carla Rydberg kämpar för att dottern Elise ska få teckenundervisning.
– Problemet är att det inte är mitt förstaspråk eftersom jag är hörande. Men jag tycker det är väldigt märkligt, det borde väl likställas med att få hemspråksundervisning för barn med ett annat språk än svenska, säger hon.
Eva Börjesson, enhetschef på döv- och hörselenheten på Sahlgrenska bekräftar att regionens ansvar enbart är gentemot föräldrarna.
– Vårt uppdrag från politiken är att stödja föräldrar till döva barn så de kan lära sig tecken och i sin tur lära barnen, säger hon.
Kommunen medger att stödet lämnar mer att önska.
– Det kan finnas brister i språkstödet för barn med behov av tecken. Att helt luta sig mot det så kallade föräldraansvaret när det gäller det lilla barnets språkutveckling är ibland inte heller optimalt. Av tradition har det varit i skolan barnen tillägnat sig teckenspråk. Idag har vi en större förståelse för barnets utveckling och TUFF-utbildningarna som alla föräldrar har rätt till är ett sätt att möta behoven, förklarar Lena Hasselgren på stadsledningsstaben för Individ- och familjeomsorg funktionshinder i Göteborg i ett mejl. 

Kritik från Skolverket
På Skolverkets hemsida om modersmål kritiseras också hur lagen efterlevs.
”Den nya språklagen säger att de som är bosatta i Sverige och är döva eller hörselskadade eller som av andra skäl har behov av teckenspråk ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda det svenska teckenspråket. Syskon till döva barn, barn till döva föräldrar och föräldrar till döva barn har alla rätt att gå teckenspråkskurser på statens bekostnad”.
Robert Hammarstrand (S) är ytterst ansvarig för utbildning i Göteborg.
– Skolan har ingen formell skyldighet att anordna utbildning i teckenspråk, men enligt skollagen har rektor skyldighet att skyndsamt utreda elevens behov av särskilt stöd.
Utredningen föreslår att teckenspråk jämställs med de nationella minoritetsspråken i skollagen och i skolförordningen. Det innebär att samma bestämmelser ska gälla för elever som väljer teckenspråk som språkval eller modersmål, svarar han i ett mejl om vem som har ansvaret för att döva barn lär sig teckenspråk.
Hur ser stödet ut Göteborg?
– I Göteborg finns en specialskola för hörselskadade, Kannebäcksskolan i Tynnered, där det också finns ambulerande hörselpedagoger som arbetar ute i stadens för- och grundskolor med att stödja pedagoger och elever. Vi har således en väl försedd organisation och verksamheten har den kompetens som krävs för att möta behovet av det stöd som eleverna har rätt till, svarar Robert Hammarstrand.
 
Fotnot:
Kannebäcksskolan är en kommunal grundskola som anordnar så kallade hörselklasser och tar emot elever boende i Göteborgstrakten. Här är teckenspråk ett undervisningsämne.