Järvabon – När jag började i Verdandi var jag ett litet popcorn, nu är jag en hel majskolv. Så beskriver prisbelönta ungdomsledaren Jema Ibrahim sin resa från tonåring i Rinkeby till förebild för unga tjejer i Tensta.

RINKEBY/TENSTA. Det började för tolv år sedan, när Jema Ibrahim var i 15-årsåldern. Hon började hänga i Verdandis lokaler i Tensta med sina tjejkompisar för att ha någonstans att sitta och snacka efter skolan, men snart var hon själv en av ungdomsledarna med ansvar för planering, nycklar och kassa. Med tiden växte ansvaret, och i september belönades Jema med Stockholm stads årliga ungdomsledarpris. En gång i veckan har hon ansvar för lokalen vid Husingeplan, men egentligen tar det ideella arbetet aldrig slut.
– Tjejerna kan ringa mig på mobilen alla tider på dygnet. Är jag hemma säger de ”vi kommer förbi och dricker kaffe”, berättar Jema.

Växte med ansvaret
När tjejerna frågar Jema hur hon blev den hon är idag blir svaret ”Det är tack vare Verdandi”. Genom föreningen lärde sig en från början ganska blyg tjej att ta ansvar och göra sin röst hörd. Nu har Jema inga problem med att ställa sig på en scen och inför hundratals människor berätta om föreningens demokratiarbete.
– Vi lär ungdomarna att de måste se hela bilden. Om de vill ha en ny ungdomsgård måste de veta vem de ska prata med, förklara varför och ge förslag på hur det ska gå till. De får lära sig att rösten blir starkare om man samlar ihop sig – vem kan säga nej då?
Sjuåringar får rösta
Men på Verdandi pratar man inte bara om demokrati, man praktiserar den också. Inom föreningen gäller rösträtt från sju års ålder och alla får tillfälle att öva på att uttrycka sin åsikt under mötena.
– Det är viktigt att förstå att man har rättigheter, inte bara här eller i samhället utan överallt. Demokrati kan vara så mycket. Ofta är det bara mamma och pappa som bestämmer hemma, men de har aldrig brytt sig om att förklara varför det ska vara så, säger Jema. 
    
Olika regler
En del av Jemas arbete är att informera föräldrar om föreningen och se till att invandrartjejerna kan delta
i olika aktiviteter. Ofta har föräldrarna strängare regler för döttrarna än sönerna,
berättar Jema, och fast familjen tror att de gör det rätta innebär det att just de tjejerna behöver extra hjälp att ta plats. För Rinkeby har förändrats sedan hon själv växte upp, tycker Jema.
– Då var allt frid och fröjd. Vi hade svenska grannar och man kände alla. Nu håller jag mig borta från Rinkeby
centrum, fast jag känner folk överallt. Ungdomarna är sig lika men risken att fångas upp i kriminalitet är större nu.
Utanför Verdandi är Jema en mångsysslare. Just nu jobbar hon i en butik på Bromma flygplats, men det är bara ett i en lång rad yrken hon har provat på. Dock finns en gemensam nämnare: mötena med människor.
 – Jag kan inte tänka mig att ha ett jobb där man är inlåst på ett kontor med en massa papper!