Nöje De dansar i skogsdungar och i industriområden till techno, house och trance.
    Ett par hundra personer kommer, men enligt arrangörerna skulle publiken kunna vara långt större.
    Problemet: De saknar tillstånd.

På undangömda platser utanför innerstaden finns varje helg ett antal fester för de invigda att välja mellan. Stockholms undergroundscen lever – om än i det fördolda.
– Vi trivs inte med det som erbjuds så vi ordnar fester som vi själva vill gå på. Då vet man alltid att det blir en bra kväll där man kan dansa och njuta av musiken, säger Gustav Franck.
Han tillhör en av fyra arrangörsgrupper som utgör själva kärnan i stadens undergroundscen.
Det som förenar är hängivenheten till musiken.
– Oftast är musiken är en blandning av house, progressive och framför allt techno som flyter samman. Berns är väl det enda stället som jag kan gå till för att dansa annars. Dom har bäst bokningar, men känslan är inte den samma som på våra fester, säger dj:n Jessie Granqvist.
(artikeln fortsätter nedan)

ARRANGÖRERNA. Gustav Franck, Jessie Granqvist och Anders Varveus brinner för dansmusiken.     Foto: Linda Gren

”Vi har vad som krävs”
På arrangörernas mejllistor finns någonstans mellan 5 000–6 000 namn. Personer som gärna skulle gå på festerna. Men på sin höjd kan ett par hundra personer komma.
Större arrangemang går inte att planera utan att polisen får nys om adress och i förväg planerar razzior. Festerna saknar ofta utskänkningstillstånd, danstillstånd och brandgodkända lokaler.
–Men vi vet vad som krävs för att hålla säkra fester. Vi har nödutgångar, vi är nyktra arrangörer, vi anlitar professionella vaktbolag och vi är i industriområden och på platser där vi inte kan störa någon, säger Gustav Franck.
Drev Docklands
Trots detta bedömer arrangörerna det som omöjligt att få tillstånd från myndigheterna.
–Det ställs till exempel orimliga krav på hur stort antal vakter man ska i förhållande till arrangemangens storlek. Krav som vi inte klarar eftersom vi inte har den ekonomin. Det är tjänstemän av kött och blod som gör sådana bedömningar och är det arrangemang man inte gillar så lägger man sig alltid i regelverkets överkant. Det är den känslan vi får, säger Anders Varveus.
Han var med och startade och drev klubben Docklands i Nacka, som under mitten av 90-talet blev själva symbolen för rave-kulturen. Polisen gjorde razzia efter razzia på klubben, många greps för knarkbrott och vuxenvärlden förfasade sig.
Docklands stängde för gott 2002, men Anders Varveus är fortfarande en del av undergroundscenen och anser fortfarande att myndigheterna motarbetar scenen.
För polisen är frågan glasklar – saknas de tillstånd som krävs, ja då stängs festen ner.
Finns mycket droger
–Det finns en anledning till att det krävs ett visst antal ordningsvakter, godkända och lämpliga lokaler. Anledningen är människors liv och hälsa. Visst kan man festa och ha det bra, men då ska det vara i godkända, säkra lokaler och tillstånd ska vara utfärdade, säger Andreas Lindfors, inspektör på Söderortspolisen.
Hans erfarenhet är att polisen ofta påträffar narkotika på festerna. Men att det skulle finnas mer droger på undergroundfester håller inte arrangörerna med om.
–Droger finns överallt i samhället. Ingen av oss är emot att polisen gör sitt jobb för att komma åt det, men det ska ske på ett sätt som inte förstör verksamheten, säger Anders Varveus.
Han är övertygad om att fester med tusentals besökare, likt de som ordnas i många andra europeiska städer, också skulle kunna hållas i Stockholm. Om samarbetsviljan fanns.
–I Tyskland drar arrangörer och myndigheter åt samma håll för att ordna så bra fester som möjligt. Man kan göra saker med någon eller mot någon. Här ligger allt fokus på problemen.
Enligt Jessie Granqvist växer intresset för scenen snabbt.
– Det kommer att bli hur stort som helst. Ska vi bara fortsätta att gömma oss?