Så är vi där igen. Skolavslutning och ett antal svenskar som ska visa sig så integrationsvänliga att de vill förhindra oss att följa våra traditioner.
Det finns ingenting som stimulerar invadrarfientlighet  mer än dessa förslag att förbjuda avslutning i kyrkan elller hindra oss att sjunga de psalmer vi sjungit  i årtionde efter årtionde. 
För att inte tala om förr diskrimineringsombudsmannen som kallade julmiddagen för decembermiddag och juklappar för vinterpresenter!
Jag är i sanning inte troende men jag är beredd att slåss för våra tradtioner. Sverige är ett kristet land. De som kommit hit vet det och måste, vare sig de vill det eller inte, acceptera våra hundraåriga sedvanor och tradtioner.
Till dem hör ett antal psalmer, avslutning i kyrkor, luciafirande och mycket annat.
Vi behöver inte tvinga någon att gå som inte vill eller sjunga med heller för den delen.men där är det stopp. Vi har inte med generositet och medkänlsa öppnat våra gränser för dem som behövt en fristad bara för att tvingas bortse från vår historia och överge våra  traditioner.
Därmed Basta och så firar vi jul. God Jul.
Ulf Adelsohn

Den s k kultureliten protesterar nu med full kraft mot förslaget till ombyggnad av Slussen. Jag vet inte hur många förslag eller delförslag som presenterats men det blir säkert aldrig nog.Jag tycker att det nuvarande är mycket bättre än de ursprungliga men jag är säker på att det inte finns någon lösning som alla vill ha.
Det ligger i sakens natur att vi har olika uppfattningar i sådan här frågor och att kritiken lätt leder till överord.
Men det finns ett problem i botten. Slussen måste renoveras och det har redan dröjt för länge p g a otaliga utredningar. Jag minns när vi byggde den senaste bron över Skanstull. Vi hade över 100 varianter alltsomallt men motståndarna ropade på fortsatt utredning. Men när bron väl var byggd stod alla där och viftade med flaggor.
När vi för drygt tio år sedan byggde den nya järnvägsbron över Årstakanalen skrev bl a Per Wästberg, Erland Josephson och Bosse Strömstedt; "Adelsohns stora svek" över hela DN:s debattsida. Bron skulle bli en bestående skada på riksintresse p g a omsorg om 100.000 SL-trafikanter. Vem tycker så idag?
Ulf Adelsohn

En vandring på Djurgården fram till Beckholmen kan nu verkligen rekommenderas. Allteftersom tiden gått har alltfler skjul och rostiga ruiner försvunni till förmån för en fin och bred brygga. Om inte alltför lång tid kommer vi också att få en verklig topprestaurang där ute, när Oaxen flyttar in från skärgården. Hur trevligt är det inte också att se hur många som nu bor i sina välskötta båtar under reglerade former.
Båtboendet har länge och med stor kraft motarbetats av Stockholms hamn men nu äntligen tillåtits. 
Det har verkligen givit liv åt kajer och stadsbild och gör promenaderna än mer trivsamma och omväxlande. Dessutom må det väl vara mig tillåtet påpeka att förslaget  att tillåta båtboende ursprungligen kom i form av en motion till Stockholms stadsfullmäktige av - just det - Lena Adelsohn Liljeroth.
Ulf Adelsohn

På ett möte häromdagen träffade jag en kvinna som var den första att hjälpa den stackars 16-åriga flicka som just blivit våldtagen och slagen blodig i Humlegården. Det är bara att hoppas att svinet åker fast och får ett långt straff. Idag läste jag om en 26-åring som åtalas för våldtäkt av en 12-åring i en portgång!! Den åtalade var tidigare dömd till livstid för ett brutalt knivmord av en kvinna. Domen omvandlades till 26 år och så släpptes han ut efter två tredjedelar trots att han misskött sig vid 60 tillfällen under strafftiden. Finns det verkligen ingen möjlighet att på något sätt komma åt de ansvariga som släppte ut honom och med all sannolikhet förstört livet för en 12-årig flicka? Finns det ingen chans att skydda oss från denna typ av människor? Är alltid deras rätt till rehabilitering viktigare? Kan ingen publicera namnen på dem som fattade beslutet att fria denne man så de får förklara sig? Ska de få vara skyddade och kunna fortsätta befria våldsverkare utan att någonsin stå till svars? / Ulf Adelsohn

 Det verkar som om vi människor bryr oss mer om djur och träd än om varandra. Jag är gammal nog att minnas striden om almarna i Kungsträdgården 1968. Teknikerna tog i så de storknade och påstod t o m att om inte almarna fälldes skulle man inte få plats med en stor livsmedelsbutik, vilket i sin tur skulle leda till att de som använde T-stationen inte kunde köpa mat. Jag trodde inte på teknikerna då - det fanns ju några andra butiker i stan - och röstade i fullmäktige för att bevara almarna och det gjorde faktiskt hela moderatgruppen.
   Nu är det dags igen. Eken på Oxenstiernsgatan är de välmående östermalmarnas stora kärlek, Jag tycker också att eken ska stå kvar men nu säger stadens experter att rötan gått så djupt att trädet är en säkerhetsrisk. Vem vet? Tänk om den får stå kvar och sedan en stormig dag förlorar en stor gren som slår ihjäl någon. Nog kan man se kvällstidningarnas krigsrubriker då. Alltnog, frågan är nu så stor, att ett förslag att stötta eken med stålvajrar och skydda folket därunder med ett okrossbart takskydd, t. o. m. publiceras på bästa plats i DN.
   Ingen politiker har fattat något beslut i frågan så än återstår att se hur det går. Tills dess får vi trösta oss med att staden anslagit 10 miljoner kr till nyplantering nästa år och att lindarna på Norr Mälarstrand, som någon idiot förstört skall, ersättas med fullvuxna träd till en kostnad av 1,5 miljon.
  Inte undra på att rörelsen "reclaim the city" har tystnat!
.
 

Till dels kan vi nog tacka bl a Lugna Gatan för att vi inte har samma problem med kriminella ungdomsgäng i Stockholm som i Malmö. Här har polisen och andra myndigheter genom åren varit positiva till att ge ungdomar - ofta med invandrarbakgrund - utbildning, stöttning och förtroende i arbetet med att hjälpa till att hålla lugn och ordning i oroliga områden.
Lugna Gatanungdomarna har blivit positiva förebilder och deras kraft har vänts till, i stället för ifrån samhället.
I Malmö har nog Irmar Reepalu varit positiv till motsvarande satsning men den har -såvitt jag förstått - motarbetats både av fackliga organisationer och malmöpolisen. Den senare har genomgående rykte om sig att vara omodern och repressiv.
Oberoende av hur det är skulle jag råda ledande malmöföreträdare att göra ett gediget besök på Fryshuset. Där kan de lära mycket och jag är - ev egen erfarenhet - övertygad om att man kan åstadkomma en hel del för att lugna situationen i Malmö genom ett fördomsfritt och nytt tänkande bl a genom att tro på ungdomarna, hjälpa dem till viss utbildning, och arbetsuppgifter samt ge dem ansvar.
Ulf Adelsohn

Fär mer än tio år sedan föreslog jag en "lex Djurgården" för att förhindra att man hellt byggde igen detta unika parkområde. Reslutatet blev den lag om nationalstadspark vi nu har.
Hur har det lyckats? Jag ibland blev lagen för sträng, exempelvis då man i åratal kunde fördröja bygget av Fysikcentrum som sedan länge var planerat. Även bygget av Norra Länken fördröjdes.
Men i andra avseenden verkar lagen ha blivit för slapp. Ta en promenad från Djurgårdsbron och se. Krogen  till höger innan man kommer till  Wasamuseet har fått breda ut sig i det oändliga och Wasamuseet ska få ny entré (lite mindre efter diskussion med regeringen). Området skyddas nu av ett långt plank. Lilla gångbron framför Wasa är stängd och nya museer planeras i gamla Wasahallarna.
Längre ut på Djurgården har Rosendals trädgårdar nästan planterat hela det område där förr fanns stora gräsmattor där barn och vuxna kunde ha picknic eller spela brännboll.
Restaurang Gotthem, som nu blivit hemvist för kungliga klubbar, har byggt till och marken framför har blivit krog.
Djurgårdens ridskola har nu inhägnat större delen av de hagar och ängar som förr var tillgängliga.
Allt detta nog så bra, men hur långt får det gå?
Dock verkligen på pluskontot: All mark vid vinterviken som förr var ett förfärligt fult plåt- och skjulområde har blvit den finaste park och de gamla skjutbanorna har likaså återvunnits.
Men nog måste vi alla vara på vår vakt, annars går stora delar av Djurgården förlorat som park- och strövområde.
Ulf Adelsohn

I en intressant artikel i DN skriver  en ”stadsforskare” att man bl a borde frånta egoister rätten att överklaga nybyggen. Det går nog inte men redan under min landshövdingtid föreslog jag, på regeringens uppdrag ,vissa förenklingar för att underlätta byggandet.
Jag nämnde olika möjligheter; prövningstillstånd, åtminstone
sedan man redan förlorat i en instans och klagar vidare. Ett alternativ är att man får deponera ett belopp som går förlorat om ett överklagande inte vinner bifall.
En kombination av dessa förslag är också tänkbart. Instansordningen (antal instanser till vilka man kan överklaga) borde också minskas generellt.
Idag kan vissa personer överklaga in absurdum. Se bara på de gigantiska gropar vi har nu nu under bygget av Norra Länken.
En viss egoist, herr Carpelan, har genom sitt idoga överklagande,  bidragit till att försena detta bygge i tio år.
Så nog behöver något göras
Ulf Adelsohn

Synd man inte kan gräva ner löparbanorna på Stadion och ha mobila läktare  skrev "adam" förra veckan. Ja, men det verkar inte hända mycket alls för Djurgården. Om ett par år får man inte spela allsvenskt på Stadion enligt nya regler och då blir där alldeles tomt förutom DN-galan en gång om året och  - kanske  - någon finnkamp. 
Inte heller passade Stockholms stad på att bygga löparbanor  och just mobila läktare på den nya arenan vid globenområdet. Då hade Stockholm fått en modern arena även för fri idrott och Stadion kunnat omvandlas till endera en fotbollsarena eller till en för alla tillgänglig fritidsstadion. Djurgården hade kunnat modernisera Östermals ip och alla blivit vinnare. 
Men alla nejsägare har vunnit, så inte annat än jag förstår kommer Djurgårdens fotboll att flytta till söder om söder, Stadion förvandlas till ett tomt museum och Östermalm förlora en attraktion.
Men låt oss glädjas åt att Nybrogatan ska rustas upp och hoppas att länsstyrelsen ska tillåta mer jakt på kanadagäss så vi slipper vandra "bajsslalom" för att citera en annan insändare.
Ulf Adelsohn

Tillbaka i stan efter en härlig sommar i Bohuslän. Lite blåsigt men mycket sol och inte alltför regnigt. Underbar avkoppling. Och avkoppling är just vad det är. Ute på landet får jag närmast dåligt samvete om jag sitter vid datorn när det är sol ute. Utan att märka Luther kan jag sitta i timmar och lösa krypto, läsa eller arbeta mig igenom ett stort korsord. Det är som Martin stannade på fastlandet och aldrig nådde min ö.
Men tillbaka i stan är det tvärtom. Här ska mail, samtal och brev besvaras. Initiativ ska tas och sammanträdena avlöser varandra. Och går jag, om än bara för  en kort stund, ut på balkngen och sätter mig i solen, så är Martin genast där och klappar mig på axeln.
Vad är det som får honom att aldrig lämna oss när vi väl lämnar sommaren och landet? Eller är det bara jag som känner så. Och jag ska ju ändå snart fylla 70 år!
Ulf Adelsohn

   Läste att den nya lagen mot nedskräpning varit verkningslös. I Stockholms län har inte en enda person blivit bötfälld. Nej tacka för det, när det aldrig finns en polis utanför polisbilarna. När såg ni senast en fotpatrullerande polis? I samband med Viktorias bröllop kanske. Utomlands är det ytterst vanligt men i vårt land är det en omöjlig uppgift att förmå våra poliser att vandra, möta och tala med medborgarna.
    När Sven-Åke Hjälmroth var polismästare och jag landshövding gjorde vi ett helhjärtat försök att införa närpoliser som skulle han kontakt med innevånarna i sina områden. Det fungerade en kort tid, sedan kröp poliserna in i bilarna igen. 
     Vi baserade vårt beslut på en gedigen utredning vars slutsats var att polisens rykte och deras kontakt med medborgarna skulle få ett verkligt uppsving, "den dagen de lämnade bilarna och gick ut till oss på gator och torg". 
Men vem kan lyckas förmå dem till det? Justitieministern?
Ulf Adelsohn

I debatten om kungens göranden och låtanden tycker jag nog att Aftonbladet tar priset i hyckleri. Först kritiserar de kungen för det mesta. Och alldeles särskilt anmärkningsvärt finner tidningen det vara att kungen skulle ha haft kontakt med "kriminella kretsar". 
Efter dessa bombastiska utgjutelser förväntar man sig att Aftonbladet -åtminstone i någon mån - skulle leva som man lär.
Men döm om min förvåning när just denna tidning, som mer än någon, beskärmats över kungens påstådda kontakter med dessa kretsar, upplåter en helsida med jättebild av en av landets mest kända krimiella personer. Dessutom får denne, med största tänkbara rubrik trumpeta ut; "Kungen ljuger". 
Så det kungen, utan bevis beskylls för, väljer Aftonbladet genom sitt sätt att redigera ge den kände kriminelle - inte kungen,- the benefit of the doubt. 
Det är oanständigt!
Ulf Adelsohn

Enligt Svenska Akademins ordlista betyder ordet fantastisk overklig eller 
 (vid)underlig. Men det gäller inte i verkligheten. I själva verket använder alla, och jag menar alla, ordet fantastisk för att beskriva allt som är bra. Det spelar ingen roll vad det gäller; vädret, en resa, en idrottshändelse, en middag, en film, en fest. Varje intervju och varje tal innehåller samma enda ord. Räkna någon gång ska ni se.
Alla synonymer har försvunnit ut vårt språk. Vädret är inte längre varmt, vackert, soligt, behagligt, det är bara fantastiskt. Om en film är fantastisk undrar jag; var den rolig, spännande eller rentav gastkramande, underhållande, romantisk? Samma kan gälla för en bok, en teaterpjäs eller en resa.
En middag är fantastisk, inte välsmakande, god, vällagad, välkomponerad eller rentav nydanande.
Inget är längre behagligt, vackert, tilltalande, ljuvligt, underbart,, smakligt, läckert, skönt eller härligt. Nej allt är bara "overkligt" eller "(vid)underligt". Hur kan ett ord få en så överförd betydelse och hur kan det få ersätta hundratals synonymer och göra vårt språk så fattigt?
Ulf Adelsohn

Såg att nu ska man bli bötfälld direkt om man skräpar ner. Det låter ju bra för det är så trist att se, särskilt ute i naturen, hur många bara slängt sina sopor på marken. 
Det står också i tidningen att polisen laddar för den nya lagen. Men mig undras; hur? De måste rimligen se när det sker och det lär inte vara lätt från den polisbil de sitter i. När Sven-Åke Hjälmroth var polismästare i länet arbetade vi tillsammans intensivt för att få poliserna att lämna bilarna och ge sig ut bland människor på gator och torg.
Det gick ett tag men sedan försvann alla  in i bilarna igen. När såg någon en fotvandrande polis senast? Jag gör det bara utomlands. Samtidigt säger många poliser själva att de gärna vill fotpatrullera. Vem är det i så fall som hindrar dem?
Faktum är att det är få saker som inger mer trygghet, särskilt för en gammal gubbe, än att se poliser komma vandrande på gatan Och vi gamla gubbar blir ju bara fler och fler. Ja, gamla tanter också för den delen. Men det skapar också en bra kontakt med allmänheten, något som svårligen låter sig göras inifrån en radiobil.
Välkommen ut, konstapeln!

Ulf Adelsohn

För någon tid sedan var jag med vänner på en fransk tvåstjärnig krog, Chateau Cordeillan Bages i Bourdeaux. Man förväntar sig ju något verkligt extra, inte minst med hänsyn till priset. Men ack vad man blir besviken. Det var på intet sätt bättre än vanliga franska restauranger, någon rätt till och med sämre. Mycket folk i servisen och en särskild jättelik brödvagn kanske kan imponera, men inte på oss.

 I själva verket har vi säkert tio restauranger bara i vår stadsdel som är bättre. Carl Michael, Divino, Esperanto,Lydmar, Mattias Dahlgren matbaren och matsalen, Operakällaren, Pontus, Vassa Eggen, Wedholms Fisk är alla i minst samma .klass. Och ändå har Sverige tror jag bara något par tvåstjärniga krogar i Guide Michelin. 
Den guiden är så totalt imponerad av det franska att den inte är att lita på i andra länder och, i vissa  fall, som vårt, inte ens i Frankrike. 
Nej vi lever i ett underbart matland själva och har en mycket bättre vägledning till våra egna krogar genom White Guide.
Ulf Adelsohn

Under mina år i offentlig tjänst var frågor om ungdomsbrottslighet och integration alltid lika aktuella. Med nu närmare 50 års erfarenhet kan jag säga att ingen verksamhet har varit med effektiv än den som bedrivits i Fryshusets regi. Visst har de gjort misstag, och inte har väl alltid administration och redovisning varit den allra bästa. Men arbetet med ungdomar, inte minst från andra länder har varit mycket framgångsrikt.
Men tyvärr har många ställt hinder i vägen för verksamheten. I vissa fall kommunala tjänstemän som ogillat det ofta okenventionella arbetssättet och kanske t o m sett framgångarna som ett hot. Ibland har facket stöttat denna inställning.
Polisen, särskilt i Malmö och Göteborg, men inte i Stockholm, har ogillat det arbetssätt med samtal och försök till samarbete som t ex Lugna Gatan har tillämpat,
I arbetet med integration har i varje fall jag själv varit med om det i särklass mest lyckade arbetet. Varför kan inte politiker inse detta. Vi behöver alla krafter, inte minst de okonventionella. Vi behöver invandrare som lyckas och blir föredömen. Uppmuntra och ge ansvar. Inget får en människa att växa som det.
Tånk om någon i detta län kunde ta kommandot och inleda ett brett samarbete med Fryshuset. Det skulle ge resultat, det kan jag lova. 
I stället bråkar man nu om deras hus nere i Hammarbyhamnen. Alltmedan sverigedemokraterna blir fler och fler.
Ulf Adelsohn

För dem som följer SvD:s kamp mot Rut-avdraget är det värt att läsa Hannes Kjöllers intellektuella ritualmord av SvD:s kvällstidningsjournalistik på DN:s ledarsida på onsdagen.
För något år sedan uttrumpetade SvD med jätterubrik "Bara 17 % använder Rut". En uppskattad reform framställdes som misslyckad när det i själva verket var tvärtom. Nu är det dags igen. Bort med Japan, Libyen och kärnkraften från blickfånget och fram med krigsrubriker om att man genom Rut nu riskerar få barnvakter som våldför sig mot barnen. 
Som Hanne Kjöller påpekar har detta, enligt SvD tydligen kommit med Rut men inte funnits förr då tydligen barnvakter utan f-skatt och någon som helst kontroll var ett under av sedlighet. Beviset för sin jättekampanj tycks också vara ett fall under tre år där dock säkerhetschefen kontaktade föräldrarna redan samma dag som mannen erbjudit sina tjänster.
Andra dagen med lika stora rubriker påstår tidningen att polis och "experter" nu vill ha skarpare lagstiftning men jusitieministern är kallsinnig,
Man frågar sig vad polis och "experter" gjorde förut då denna marknad var totalt oreglerad och i princip helsvart. Och var fanns SvD då?
Ulf Adelsohn

PS Varför är de som svarar på bloggen oftast aggressiva och nästan alltid anonyma? DS

På söndagspromenaden ute på Djurgården kom vi strax efter ridhuset på Hunduddsvägen förbi det gamla torpet till vänster om vägen, som legat övergivet i många år och blivit mer och mer förfallet. Men nu är det snyggt och pietetsfullt upprustat till träningscenter för hundar. Vi slank in för att se vad som bjöds i caféet och fann en bra och mycket  prisvärd matsedel. Trevlig atmosfär med brasa gjorde sitt till.
Dessutom får man, vilket är mycket ovanligt, ta med sig hundar in och det var det många som gjort. Fullt med vovvar som nosade på varandra och mattar och hussar som samtalade såväl med varandra som med oss andra gäster. En riktigt personlig atmosfär där alla pratade med alla.
Gott var det också så det blev en riktigt positiv upplevelse. Kan absolut rekommenderas både för hundägare och andra hundvänner.

Ulf Adelsohn

PS. Fryshuset, som kanske gjort mer för integrationen i vårt län än någon annan, har nu så hög hyra av Stockholm stad, att det är risk för deras fortlevnad. Det får bara inte ske. Nu måste stadens fäder ta ansvar: DS

Det blir en attraktion till när Oaxens resataurang kommer till Djurgården och, enligt uppgift, Beckholmen. Det måste bli ett väldigt häv för dem, för jag har svårt förstå hur de kunnat driva en sådan gourmetkrog ute på en ö till vilken man både måste åka många mil med bli och sedan med båt. 
Det ska bli spännande att se om de behåller samma stil när de komer in till stan. Det kanske till och med blir ännu bättre?
Mindre glädjande är det att läsa om alla som motsätter sig en upprustning av Östermalms IP till en modern fotbollsarena som dessutom skall var öppen mer eller mindre dygnet runt och med allehanda andra aktiviteter för alla åldrar, Eftersom samtidigt Stadion också ska rustas för allmänhetens bruk, och det är en mycket trevligare och innesluten idrottsarena, inte minst för skridsko, blir det ju bara en win-win situation. Det finns oerhört mycket mer utrymme inne på Stadion än på Östermalms IP idag, till stor glädje särskilt vintertid. Kanske kan man då också äntligen få tillbaka SM-finalen i bandy till Stockholm. Även min gamla ide att ha en riktig julmarknad på Stadion, där alla åldrar samsas och åker skridsko och njuter av en spännande upplevelse. Ideerna och uppslagen är hur många som helst.
Varför är så många emot  att få två bra arenor i stället för två halvdana?
Ulf Adelsohn

Nu finns ju inga mackar kvar så hustru och jag åkte till Roslagstull för att tanka och fortsatte sedan ut mot Frescati. Där pågår nu jättebygget för Norra Länken äntligen efter minst tio års försening. Allt överklagades och planeringen har pågått i evigheter. Greger Carpelan, som bor på Bellevuevägen, har, med hjälp av allehanda motståndsgrupper, varit den drivande kraften att försena, fördröja och förhindra.
Genom bland annat hans insatser har all tung trafik, inklusive tankbilar, tvingats gå på Valhallavägen i tio år extra. Övrig trafik har förts genom parkområdet på Norra Djurgården i stället för under i en tunnel. Jag har hört siffran 25 000 bilar om dagen, det blir över 90 miljoner bilar. I sanning en storartad miljöinsats av alla dem som gjort vad de kunnat för att försena projektet.

Dessutom undrar jag vad Carpelan har kostat oss skattebetalare förutom miljöförstörelse, buller och bilköer? Hur mycket dyrare har länken blivit genom alla förseningar, domstolsbehandlingar, markreservationer i ett decennium och så vidare?

Finns det inte någon "omvänd" S:t Eriksmedalj att ge till Greger Carpelan med motiveringen "Till den som under åren gjort mest för att förstöra miljö, öka trängsel, bilköer och buller och samtidigt kostat oss skattebatalare hundratals miljoner i onödan"
Ulf Adelsohn