Nöje Glöm övervintrade, vänsterblommiga 70-talsskägg – det är skillnad på progg och prog. När Stockholm nu får sin första progrockfestival handlar det om det experimentella och episka, om band som utmanar rockens enformiga konventioner.

Det har gått tio år sedan Alexander Skepp och David Lundberg spelade in sin första demo tillsammans. Kring instrumental jazzrock och svenska 60- och 70-talsband som Hansson och Karlsson och Samla Mammas Manna fann de varandra i en replokal i Vällingby.
Fröet till det progressiva rockbandet Gösta Berlings Saga var sått.
– Då kände vi inte så många andra som gillade samma musik som vi. Sa man att man gillade Genesis då var man antingen töntig eller väldigt kufig, säger Alexander Skepp.

Kritierrosade
Sedan dess har Gösta Berlings Saga gått från att ha varit två killar med en demo till att bli fyra killar med tre kritikerrosade skivor bakom sig, omfamnade både av bransch och publik.
Och progrocken, den har blivit betydligt mer accepterad.
– Det känns som att progrocken har fått en revival. I dag tror jag att tiden är mogen för fler band att våga inspireras av den tidiga progrocken och göra något eget av den, inte bara iscensätta hur det lät då, säger Alexander Skepp.
Ordet ”progg” för säkerligen mångas tankar till 70-talets svenska, Nixonfientliga musiker, men ska i det här sammanhanget läsas som progressiv.
För samtidigt som Blå tåget och Hoola Bandoola Band var tongivande på sin front, så riktade andra svenska band blickarna mot brittiska storheter som Peter Gabriels gamla Genesis och band som Yes och Emerson, Lake & Palmer.
– Hoola Bandoola Band hade ju inte direkt syntar för hundratusentals kronor. Progrock definieras väl mer som ”pretentiös musik” av dem som inte gillar det. Och progrocken kan vara otrolig polerad men vi har alltid haft en mer råbarkad grundinställning. Vi bara kör, säger Alexander Skepp.
Känner ni er som ett progrockband?
– Vi i bandet kommer från musikmässigt olika bakgrunder men möts i det instrumentella, mörka och lekfulla. Och ser man just till lekfullheten och blandandet i vår musik så stämmer det väl. Jag tror att många som lyssnar på oss gillar de andra banden på festivalen också, säger David Lundberg.

Gott rykte utomlands
Sweden Prog Fest, som den planerade festivalen heter, blir den första i sitt slag i Stockholm. Besökare från såväl Sverige, som Holland och Italien väntas. Svensk progrock har ett gott internationellt rykte.
– Progrocken har fått ett uppsving de senaste åren. Det kommer en ny generation svenska band nu så det kändes som att det var läge att muta in vårt revir, säger arrangören Mats Jonason.
Festivalens artister har förutom genre ytterligare en sak gemensamt – de är alla män.–
Frågan är hur progressivt det känns.
– Det är en jävligt manlig scen på ett onödigt, exkluderande sätt. Det är en lite lätt nördig stämning. Jag tror att alla skulle tjäna på att det öppnades upp mer, säger Alexander Skepp.
Mats Jonason säger att man är medvetna om snedvridningen och att man vid nästa års festival även vill se kvinnor inta scenen. För fler progrockfestivaler blir det, något som David Lundberg hoppas kan leda till en föryngring och förnyelse av progrockscenen.
– Jag hoppas att det kommer att komma fler yngre band. Förhoppningsvis kan många som i dag inte har upptäckt den här genren få upp ögonen för en ny typ av progressiv musik, säger han.