På torget: Drömmen om något bättre, del 3 ”Medborgardialog” har blivit ett modeord inom politiken de senaste åren. I Bredäng och Skärholmen har det genomförts sådana ”dialoger” under 2010 och 2011 kopplade till Söderortsvisionen.
Syftet har varit att fånga upp gräsrötternas idéer om vad som behöver förändras, för att öka delaktigheten och få fram förankrade förslag.
Statsvetaren Sofia Wiberg har i det senaste numret av tidsskriften Arena problematiserat idén bakom ”medborgardialogerna”: på vilket sätt får gräsrötterna i förorten mer makt egentligen? Här följer ett utdrag ur hennes artikel:

Men det intressantaste är kanske ändå att det aldrig nämns något om att det skulle finnas en ideologisk dimension med att öka medborgarnas inflytande. I de skrifter och beskrivningar som finns om ökat medborgarinflytande beskrivs det som något helt opolitiskt, något som alla partier kan ställa sig bakom. Man resonerar som så att bara att medborgare deltar och får vara med och påverka sin stad så blir det med en gång en bättre livsmiljö. Om alla får vara med och deltar kommer det leda till ”goda” beslut. Dialogen i sig själv kommer leda till jämlika, ”rätta” beslut.

Ingenstans står det att ökat deltagande också leder till ökade motsättningar och konflikter. För om medborgare tillåts få verkligt inflytande kommer sannolikt även grundläggande frågor kring stadsutvecklingens mål komma upp. Men så länge dialogen bara förs inom vissa ramverk osynliggörs det att det finns ideologiska grundfrågor. Vilket fokus ska stadsutvecklingen ha? Vilka ska vi bygga för? Ska vi bygga hyresrätter, bostadsrätter eller kooperativ? Köpcentrum eller Folkets hus? Parkeringsplatser eller offentliga rum?”

Tidigare publicerat i Arena nr 6/2011