Nyheter Uppsala kommun måste undersöka den förorenade marken efter stadens gamla tegel- och kakelbruk.
Det säger forskaren Theresa Weber-Qvarfort som kartlagt Uppsalas gamla lertäkter. Giftiga ämnen i marken kan spridas och nå grundvattnet.

Förra året tog Theresa Weber-Qvarfort examen inom Mark­ekologisk design och återställande. Examensarbetet Lertäkter i Uppsala – inventering och förorenings­situation skrev hon på uppdrag av Länsstyrelsen i Uppsala län.
Det kanske inte låter spännande men handlar om något som borde beröra alla Uppsalabor.
Lertäkter är de hundratusentals kubikmeter stora hål i marken som uppstod när man grävde upp lera för att tillverka kakel och tegel, extremt populärt i Uppsala fram till mitten av 1960-talet.
– Leran var Uppsalas guld redan på Linnés tid, säger Theresa Weber-Qvarfort.

”Ett detektivarbete”
När tegelbruken försvann fylldes de stora lertäkterna igen, många gånger med schaktmassor och avfall, till och med från industrier. Sedan täcktes de över och mycket av informationen om var de har legat har med tiden glömts bort.
Theresa Weber-Qvarforts använde rapporter, kartor och flygbilder insamlade på bland annat stadsarkivet, lands­arkivet, Upp­lands­museet och stadsbyggnads­kontoret i sin kartläggning. Många invånare intervjuades.
– Det har varit ett detektiv­arbete med många pusselbitar. Jag har hittat fakta om flera fabriker och lertäkter som fallit i glömska, säger hon.

Borrning kan sprida giftet
Syftet med arbetet var att kartlägga lertäkterna. Var låg de? Hur fyllde man igen dem? Är de förorenade? Av vad? Hur stor är spridningsrisken?
Hon fick kännedom om allt fler lertäkter och arbetet växte till en nästan 100 sidor lång rapport som nu finns att beställa från länssstyrelsen.
– Jag trodde att det rörde sig om tre platser men det växte till tretton stadsdelar och områden.
Flera av dem ligger i cent­rum. De flesta föroreningar, som består av exempelvis oljerester, fenoler, kreosot och tungmetaller, ligger troligen stabilt inbäddade i marken.
– Men man borde kontrollera att ingen spridning skett.
Risker uppstår när man exempelvis borrar efter bergvärme.
– Det är särskilt viktigt att skydda grundvattnet. Att borra en energibrunn kan råka öppna en spridningsväg. Kunskapen om lertäkternas läge behöver komma ut.
Även om den är liten finns det en risk att giftiga ämnen läcker ut och sprids via luften, liksom att det i lertäkter med organiskt fyllnadsmaterial uppstår metangas, som kan vara explosiv.

Provtagning dröjer
Länsstyrelsen har skickat rapporten till Uppsala kommun som ett första underlag till en större undersökning. Det har gjorts en inventering tidigare men den är inte komplett, vilket hennes arbete visar.
– Det är ingen som utreder upp­gifterna från mitt arbete än. ”Det här blir dyrt”, kommenterade en handläggare. Miljö­kontoret är en tillsynsmyndighet som inte har råd med, eller som uppgift att inventering alla nedlagda deponier. Kommunstyrelsen måste utreda vilket kontor som ska stå för kostnaderna. Först där­efter kan en inventering starta, med provtagning i mark, luft och vatten.
Theresa Weber-Qvarfort har utan framgång försökt intressera mäklarhusen i Upp­sala för rapporten, med tanke på att de säljer fastigheter på kontaminerad mark.
– Ingen hörde av sig till läns­styrelsen för kartorna. Några skyllde på tidsbrist, en sade rakt ut ”Det här är information som ska bytas mellan säljare och köpare, det är inte vårt ansvar”. Jag förstår att ingen egentligen vill veta om eventuella föroreningar. Det sänker värdet på fastigheten och vem vill betala för en undersökning? Men hittas det något som måste saneras och det inte finns någon annan ansvarig kvar så faller det på fastighetsägarens lott att undersöka och sanera. Det kan handla om stora pengar, säger Theresa Weber-Qvarfort.