Hela natten dansade hon mot kroppar så diffusa att de kändes overkliga. Svettiga ryggrader och händer överallt, men hon behövde inte bry sig om dem. Hennes kropp var likt alla andra kroppar bara en kropp i sammanhanget. En dansande kropp som dansade för att den älskade att röra på sig, för att hon älskade att röra på den. Hon älskade friheten i stegen, friheten i att se sina egna händer i luften, friheten i att vara en kropp bland alla andra.

Hon kommer in på stationen till morgonkaffet. Känner hur hundra händer visiterar och hur tusen frågor väntar på ett svar. Solen har börjat gå upp över vinterklädda grenar och morgonrusningen lämnar ingenting kvar. Ljudlös gråt och torra läppar. Vatten till konfrontation.

Över bordet ser hon hur hon förklaras som fullbordad. Hon får en filt över sina axlar när dem frågar hur berusad hon var. Hon tar en klunk vatten när dem undrar om de kläder hon har på sig var dem hon hade vid tillfället. Hon undrar varför det spelar någon roll, vad det har med händelsen att göra. Hennes undran besvaras med en mening:

Det är viktigt.

En månad senare sitter hon med en person till sitt försvar i en sal där en mängd människor har samlats. Inte för att en mängd människor är särskilt intresserade av själva händelsen, utan just för att en mängd människor är intresserade av hur händelsen kunde ske. Hur var det möjligt att han kunde göra så med henne ?

Hennes klädsel förklaras som utmanande, i detalj beskrivs hur hon såg ut vid tillfället och hur hon hade agerat både före och efter händelseförloppet. Hennes klädsel blir gärningsmannens medhjälpare. Den hjälper honom att utföra det som kommer att förfölja henne hela livet. Hennes beteende slås fast som lockande, romantiskt och villigt. Hur skulle han kunna stå emot och hur skulle han kunna stoppa något så inbjudande?

Hennes tidigare sexuella erfarenheter granskas i detalj, en årsredovisning per år hon varit sexuellt aktiv och vad hon gjort i sexuella sammanhang. Utlämnad sitter hon med sitt försvar och tittar på han som gjort henne illa. Hon ser tillfredställelsen i hans ögon, tillfredställesen över att det inte är hans rättegång de deltar i, den här rättegången är hennes.

Det är här och nu hon ska dömas för fullbordandet av sin egen våldtäkt. De frågor som till honom ställs är inte hur han brukar ha sex, eller hur han agerat innan och efter våldtäkten. Frågorna till honom handlar om händelsens karaktär och förklaringsmodeller till hans eget agerande.

Hennes rättegång dömer likt många henne till hänvisningar om att hon inte borde ha haft de kläder hon hade vid tillfället, att hon inte borde ha följt med mannen hon tidigare funnit det trevligt att prata med, att hon inte borde ha druckit och att hon absolut inte borde ha haft tidigare sexuella förbindelser.

Några dagar senare läser hon att Magnus Hedman fällts för att ha köpt sex.Hon skummar igenom artikeln och fastnar på förklaringen till hans dom. I den läser hon hur Magnus Hedman borde ha förstått att kvinnan han köpte sex av var prostituerad p.g.a hennes klädsel och smink. Det borde te sig tydligt att hon var en hora. Hon viker ihop tidningen och kastar den i papperskorgen, hennes frihet är borta. Friheten i att kunna ha på sig vad hon känner för, eller sminka sig så som hon finner sig bekväm i, är av rättsväsendet förklarat som fel. 

För gör du fel är du horan, gör du fel är du madonnan, gör du fel får du fan skylla dig själv. Då finns ingen där för dig när du har varit med om ett brott, då finns det ingenting som kan styrka att det faktiskt har hänt. Då har den perfekta våldtäkten klubbats i samtliga beslut, som just perfekt fullbordad. För att du gjorde fel, för att du inte tänkte dig för och för att du inte visste bättre.


Anledning till att det finns ett så stort mörkertal på våldtäkter och andra brott av sexuell karaktär är för att just den perfekta våldtäkten finns. För att det fortfarande finns normer och värderingar kring hur vi kvinnor ska klä oss och bete oss. Det finns många fel och sällan många rätt. Där allting handlar om klädsel. beteende, relation till gärningsmannen och bearbetning om det som faktiskt har hänt, är det otroligt svårt att våga anmäla den som faktiskt har genomfört ett brott.

Ingen får göra något med din kropp mot din vilja, det är ett brott, hur det än ser ut och hur det än har gått till. Den här natten önskar jag att alla kvinnor ska våga anmäla det dem har blivit utsatta för, den här natten önskar jag att stöd för dem som väljer att anmäla sin gärningsman finns när dem behöver det och den här natten önskar jag att vi alla kommer överens.

Ett brott är alltid ett brott, en handling är alltid en handling och min kropp tillhör mig precis som din kropp tillhör dig.