Hoppa till textinnehållet

Huvudkolumn

Publicerad 2012-01-19 14:02

Innebandypojken som försvann

En pojke lämnas i snålblåsten utanför Fyrishov. Han gråter och saknar jacka. En tränare kommer dit och undrar hur det är fatt. Pojken berättar att hans pappa har lämnat honom kvar eftersom han spelade för dåligt.

En sådan nyhet är som gjord för media. Rubriksättarna på webbtidningarna måste dreglat, de behövde inte ens anstränga sig, de visste att nyheten skulle generera mer klick än både prinsessans Victorias mage eller den senaste juholtaren.
 
Diskussionen gick varm. Vem var pojken, vem var pappan, vem var det som hade polisanmält och vad var brottsrubriceringen? Ett tag talades det till och med om två olika pojkar. Problemet var att ingen visste vem pojken var eller vilken klubb han tillhörde. Ett tag frågade man sig om det verkligen existerade en pappa och en pojke. Det var för många lösa trådar.

Nu senast rapporteras det om ett missförstånd. Det hade inte alls hade gått till på det viset som berättas ovan. Pojken hade blivit upprörd över att ha förlorat, men pappan fanns hela tiden i området och hade inte haft en tanke på att lämna sin son kvar.
 
Snart kom kritiken mot media att inte kontrollera sina källor i jakten på ett ”scoop”.
UNT's chefredaktör uttalar sig om publiceringen och förklarar hur man bedömer historier innan publicering.  

Pseudonyheter är inget ovanligt. Folk uttrycker sig inte alltid på bästa sätt och missförstånd sker. Dock borde man som rutinerad journalist ha lärt sig att en historia oftast har två, eller flera, sidor, och dessa sidor kan skilja sig totalt från varandra. 

Berättelsen om innebandypojken fick genomslag – det borde man ha förutsett – i både etablerad media som  i Internetforum. Skillnaden är att på nätet efterföljs inte samma publicistiska regler. Nu var mystiken kring innebandypojken och hans pappa ovanligt stor, men hade de haft otur hade de, liksom tränaren som tipsade media, varit uthängda med namn, adress och bild vid det här laget. 
Det hade förmodligen varit förödande för familjen, särskilt om historien nu inte var sann. 
Med den fria och delbara informationen blir kanske källkritik viktigare än någonsin.
Vad som egentligen hände den där kalla dagen på Fyrishov vet bara pojken, pappan och tränaren. Vi andra kan bara spekulera.
 
Dock är det bra som har dykt upp i kölvattnet efter den här historien - nämligen debatten kring osunda idrottsföräldrar. Även om innebandypojkens pappa inte tillhörde den kategorin så finns det många barn därute som far illa på grund av sina föräldrars beteenden i idrottssammanhang. 
Kan någon av de föräldrarna få sig en tankeställare så är den senaste tidens debatt värt varje spaltutrymme.

Kommentarer

(6) Visa senast först
  1. 1
    Vargen 2012-01-20 16:32:34 Anmäl

    Beror kanske på vilken verklighet man befinner sig i…

    Intressant med journalistisk självkritik, som man annars bara får prov på "inofficiellt”. Man gömmer sig ofta bakom att man ansett det hela vara "av allmänt intresse”, något man kan gömma sig bakom då det skiter sig. Detta praktiseras av tidningsdrakar som UNT och kvällspress. Man pratar inte lika högt nu om ”Wallraffande” som förr. Kanhända för att det alltmer håller på att bli en praxis bland journalister?!? Nekas man en intervju hittar man på en, det är ju som bekant rätt svårt att fälla en tidning. Nyheter ska mera sälja än spegla verkligheten och som bekant säljer inga glada nyheter. Det finns sådana men i pressen förekommer de väldigt sparsamt. Ju mer man kan provocera och uppröra, desto bättre tycks det. Idag är privatpersoner försvarslösa för journalister utan moral eller etiska betänkligheter. Sådana kan få folkmassan att hata en människa som är chanslös att få upprättelse efteråt oavsett vilka fakta som kommer fram. De enda som kan förändra detta är journalisterna själva.

  2. 2
    Vargen 2012-01-20 17:31:20 Anmäl

    Beror kanske på vilken verklighet man befinner sig i… del 2

    ”Sanning” blir rätt godtycklig sådana här gånger. Churchill sade: ”Lögnen hinner springa fem varv runt jorden innan sanningen fått på sig långkalsongerna”. Fallet med pojken blir en huggsexa mellan åsiktskollektivens jakt på poänger än att säga något av vikt och substans. Har man skapat sig en verklighet och omvärldens ramar inte passar in i ramarna för denna, söker man med olika påtryckningsmedel dra in den på sitt territorium där den blir förklarlig. De som tillhör Idrottsvärlden skyller på föräldrarna när de borde rannsakat sig själva. Hur många streber-tendenser finns det t ex inte inom idrottsvärlden med sina krav på att ständigt leverera rekord och liknande prestationer? Hur många vrak går det på varje stjärna? Lossnar inte botten förr eller senare i en sådan miljö? De som är för barnens väl anklagar pappans brist på medkänsla och någonstans där mitt emellan torde väl sanningen befinna sig.

  3. 3
    Räven 2012-01-20 23:13:44 Anmäl

    Beror kanske på vilken verklighet man befinner sig i…del 3

    "De som tillhör Idrottsvärlden skyller på föräldrarna när de borde rannsakat sig själva." -Fast oavsett vilken värld vi befinner oss i. Hur många människor ransakar sig själva? -Allt för få tyvärr. Finns dock allt för många besserwissrar!

  4. 4
    Pia 2012-01-23 16:25:24 Anmäl

    Intressant

    Intressanta synpunkter. Medierna går mot en allt större svartvithet där inga mellanlägen finns. Antingen har tränaren ljugit ihop en historia för att hamna i strålkastarljuset, eller så är pappan en ondsint förtryckare - något annat passar inte i en tidning. Tyvärr tillåts sällan andra vinklingar än de extrema, det ser vi både prov på i tryckt press som i debattprogrammens proffstyckar-soffor. Reflekterar läsare och mediekonsumenter över detta? Reflekterar journalister över detta?

  5. 5
    SO 2012-02-05 23:46:06 Anmäl

    Inte bara idrotten!

    Men i mediernas enkelspårighet så granskar man bara idrottsföräldrar och idrottsrörelsen! Hur många barn dansar balett eller annan dans för att mamma vill det, eller försöker spela instrument för att pappa vill det osv!

  6. 6
    Pia 2012-02-21 16:33:01 Anmäl

    Föräldrar-barn

    I detta fall blev det tydligt fokus på just idrottsföräldrar. Ska man ta ett större grepp kring frågan är det nog all sorts inriktning det handlar om. Bandyföräldrar, hockeymorsor, balettföräldrar, musikerpappor, teatermammor... Listan kan göras hur lång som helst.

Skriv kommentar

  Jag godkänner villkoren (Läs villkoren här)

Extrakolumn

Pia Jonasson är medievetare och har arbetat som skribent och journalist. Hon har bott flera år i Spanien men bytte tillslut solstekta stränder mot barndomsstaden Uppsalas vida slätter.

Vad diskuteras i medier, på nätet och i fikarummen? Den här bloggen berör sådant som sker i vårt samhälle i stort och smått. Här kan du läsa om nyheter, aktuella debatter och händelser, både i Uppsala och landet runt.
 
Kontakta Pia på piavista@live.se

Läs senaste numret!

Läs senaste numret av 30 dagar

Senaste kundbilagan

30 dagar tidningsställ

Tipsa oss om evenemang

Vi samarbetar med Destination Uppsala och hämtar våra evenemang från www.destinationuppsala.se. Klicka här för att lämna ditt evenemangstips

Läsarpanelen