Nöje Bokförlagen svämmar över av manuspapper från skribenter med författardrömmar.
Alla vill ge ut en egen bok – men få får chansen.

På bokförlaget Forums avdelning för skönlitteratur har man manusmöte en gång i veckan. En hel förmiddag ägnas åt grovsållning. Deltagarna läser oftast de första 20 till 50 sidorna i varje manus och försöker få grepp om storyn och hur historien slutar.
Om det – i de runt tusen manus som inkommer varje år – finns något som griper tag i läsaren skickas bunten med papper vidare till en lektör. Blir utlåtandet positivt även här, läses manuset av förläggare eller redaktör innan man slutligen tar ett beslut i utgivningsgruppen.
Den här fredagen, liksom alla andra fredagar, ligger runt femton buntar på bordet framför John Häggblom, Jaana Grönlund, Kerstin Ödeen, Lotten Skeppstedt, Matilda Lund och Karin Linge Nordh.
John Häggbom sträcker sig över bordet och tar det manus som ligger överst i högen.

Guldkornen dyker upp
Textmängden är enorm. Och arbetet i manusgruppen kan ibland kännas tröstlöst. Men några gånger per år dyker ett guldkorn upp.
– Det är de ögonblicken som gör mödan värd, berättar förläggaren Karin Linge Nordh. Att upptäcka en ny begåvning ger en härlig känsla, som ett adrenalinpåslag i hela kroppen. Det kan vara så att författaren har en alldeles egen röst, att han eller hon lyckats fånga en speciell atmosfär eller att man blir berörd på djupet av karaktärerna eller temat.
Ännu ett halvrisigt deckarmanus ger helt andra reaktioner i gruppen.
– Då suckar vi lite och undrar när nästa Kerstin Ekman dyker upp. Då blir längtan efter en ny, originell romanförfattare ännu starkare.
På Piratförlaget ökar mängden manus för varje år som går. Och många av de som skickar in har gått skrivarkurser.
– Det finns en större medvetenhet om hur man skriver och över lag har kvaliteten höjts, berättar Anna Hirvi Sigurdsson, redaktör på Piratförlaget.
Anna Hirvi Sigurdsson fortsätter:
– Vi får in ungefär tusen manus per år, med en tydligt större mängd efter långhelger och efter sommaren. Eftersom det inte finns någon som läser manus på heltid, hanterar vi inskickade manus när vi hinner med.

Vill ge varje titel mycket tid
Piratförlaget refuserar också de allra flesta manus.
– Vi gillar välskrivna, originella och fräscha berättelser. Vi är också måna om närheten till författarna och vill kunna ägna mycket tid åt varje titel. Därför är vi väldigt restriktiva när det gäller att anta nya författare, säger Anna Hirvi Sigurdsson.
Ibland dyker det upp något som fångar intresset:
– Det kan vara en genomtänkt intrig, en formulering i följebrevet, en karaktär eller valet av en miljö eller händelse i början som väcker vår nyfikenhet. Då är det bara att hoppas att den känslan finns kvar hela vägen.
Den senaste tiden har många helt eller delvis självbiografiska romaner getts ut. I Forums manusgrupp funderar man på vad som blir nästa stora grej.
– Det är alltid svårt att sia om framtiden, men vi längtar exempelvis efter en kärleksroman med litterära kvaliteter, eller en brett upplagd roman som speglar vår 1900-talshistoria, säger Karin Linge Nordh. Det häftiga är ju när en författare lyckas frigöra sig från sitt eget liv och skapa egna världar.

Ge inte upp!
Att ge upp sina författardrömmar är inget att rekommendera.
– Att skriva är ett hantverk, så det är bara att öva, öva och öva. Det finns många handböcker som kan lära dig mer om intrig, gestaltning och dialog. Det är viktiga bitar som många tyvärr missar, säger Anna Hirvi Sigurdsson.
Karin Linge Nordh ger mer pepp:
– Av alla inskickade manus går vi ju faktiskt vidare med några. Vi har precis antagit ett manus från en ung, begåvad författare som har gått Folkuniversitets skrivarlinje. Manuset har en självbiografisk botten och det vackra språk och den höga angelägenhetsgrad som vi letar efter.