Lösa helgen, det var inte så mycket som var fel med den alls egentligen. Okej, jag kanske skulle varit helare i kroppen så jag även hade fått komma ut och springa en sväng, men i nuläget kan jag inte få allt i livet så jag väljer att vara nöjd ändå. Kunde njuta av en underbar skridskoåkning/hockeymatch med Melker på isplanen bakom huset igår, grabben är gifted, men bandy får det bli.

Har istället haft två stycken sessions i hallen istället, det ledde lixxom till att jag skejtade smått fantastiska 5 gånger förra veckan och jag kan inte nog poängtera hur jävla roligt det är. Ibland kan jag ha så vansinnigt svårt att förstå att jag lät det ligga i malpåse under dom senaste 3-4 åren, samtidigt har jag återlärandeprocessen nu vilken på många sätt är upplyftande på dom mest banala sätt. Det krävs inte mycket för att man ska bli nöjd nu, samtidigt som jag har samma strävan och driv att utvecklas som om det vore för 6-7 år sedan. Aja, för att använda en sliten klyscha och filmtitel: "Hooked for life". Och jag ser sanslöst mycket fram emot våren när man får komma ut och åka på alla nya ställen.

Närmast ser jag dock framemot helgen tor-sön som ska tillbringas i Sälen med ett skoj gäng från jobbet. Givetvis har jag kollat upp att Lindvallen tillhandahåller en smarrig miniramp inomhus, givetvis ska nå´n timme varje dag spenderas där innan After-Skin (eller ska vi kalla det för After Skate månne)... Aja, det ska bli kul skit! Men först göbbaskejten på onsdag kväll.... boom!

Herregud det blev en 3-dagars... Lugna och fina nu, jag menar inte att det var en tredagars orgie av öldrickande. Det blev lixxom session i hallen 3 dagar på rad, sånt hör inte till vanligheterna. Visst om jag fick bestämma så skulle det göra det, men det är inte genomförbart.

Nu var barnen hos morföräldrarna och det var lixxom läge, igår tog jag en hård "punch" för att få åka. Cyklade efter jobbet i polarkylan till hallen och sedan hem efter avslutat dagsverke i hallen, hade jag vetat hur kallt det var skulle jag förmodligen ändå gjort samma sak...

Annars fredag och en vecka som faktiskt innehållit 5 st styrkepass om man skall prata ur ren träningsväg. Helgen lär ju dock siktas på att innehålla ännu mer harvpinnesåkande, det är ärligt för kul för att låta bli.

Efter gårdagens session i hallen gjorde Junior ett klockrent konstaterande: "Jag har gjort det här 16 år och det är fortfarande lika roligt". Jag kan inte annat än hålla med. Igår var en episk afton i hallen, med en vansinnig miniramssession med 15 stycken inblandade själar och en medelålder som nog låg närmare 30 strecket, bröl och grymma tryck avlossades till höger och vänster. Påminde på ett fint sätt om Mariaberget på nittiotalets slut. Bara därför dammar vi upp blanddelen från filmen Västerås från 1999 där det är en hel del från Mariabergets goa miniramp som sedermera Västerås stad gjorde kaffeved av, tack för den. Återgäldat 2013 med en betongpark för 10 miljoner, vi kan säga att vi är kvitt!

Som vanligt dåligt med skrivandet under helgen, kan inte skylla på något, men kan väl försöka med att skylla på att helgen var för bra för att hinna med att skriva. Två fina sessions i hallen och en lika fin 40-årsfest, vad mer kan man begära? Oklart, men jag begär inte mycket mera.

För övrigt slog fina nyheter ned som en bomb i mitt flöde i det sociala nätverket igår innan jag skulle kvarta in. Enligt Västerås Stad är det klart med en betongpark i staden nästa år, det var inte ett år för tidigt, snarare 5 år för sent men jag ska inte klaga, idogt arbete av OC ligger bakom det hela.

Det står att läsa att det är 10 miljoner avsatta till projektet och att kommunpamparna är inspirerade av Stapelbäddsparken, det låter ju bra då kanske det blir nå´t riktigt bra av det hela...

Aja, julklapparna kommer uppenbarligen tidigt i år... tack för det!

Oja, tisdagstisdag idag... bonussession ikväll.

Fredag varpå det stundar en lördag, bra grejjor. Lördagsgodis ja kanske till och med helggodis då det finns en lördagssession i hallen planerad och till och med kanske även en på söndag... storslagna helgplaner. Lite som att veta att det vankas lördagsgodis, på tal om lördagsgodis, bjuder på Ogges (Oscar Widenby) nya del filmad i den nya hallen. Ogge är en av dom där osnutna kidsen som vuxit upp och blivit en helgrym skejtare, jag blir stum, inspirerad och knäckt när jag ser honom skejta. Och med lite tur kanske Junkyard levererat lite lördagsgodis hem till mig idag också, man kan hoppas. Och sedan stundar fredagsfika med barnen, kan det bli fel?

Igår, episka onsdagskväll, det vill säga gubbskejten som vissa benämner det. Vet inte om det var min förkylning eller nå´t annat som gjorde det men igår var en sådan där dag när jag verkligen inte åkte ens i närheten av där jag egentligen befinner mig eller borde befinna mig. Sedan blockade tyvärr höften ut mig lite granna mer igår än den gjort på mycket länge. Aja, som jag kunde konstatera på det sociala nätverket igår kväll, en dålig dag på brädan är en bra mycket bättre dag än många "vanliga" dagar, det är bara ett faktum. Det hela vägdes nästan upp av comebackandets snällaste game of S.K.A.T.E.

Aja, jag har gjort upp med mig själv och nästa gång vilket blir i helgen så ska jag fanimej åka på det viset jag vet att jag kan oavsett vad fegisskallen säger. Lördagen i Karlstad indikterade bitvis att det bor en hel del mer därinne än jag riktigt vågar ge utlopp för. Frustrerande, spännande och motiverande på nå´t vis att vinna den mentala kampen över skallen och det händer fanimej till helgen. One try - do or die like (John) Cardiel... checka ut karlns formidabla videodel ur Sight Unseen. Pepp för år framöver. All hail Cardiel!

Annars idag blir det äntligen lite styrka på våning 9, ett måste, på grund av allt VAB:ande så har det blivit klent med den varan denna veckan, förhoppningsvis får jag med dagens och morgondagens planerade pass in iallafall 3 stycken styrkepass, en form av skamgräns.

Fan uselt med skrivande från min sida, typ lika uselt som det har varit med att vara förskonad från förkylning på sistone. Nu går jag inte på typ dag 30 av snorande och halsont, har inte hänt på flera år. Desstobättre är väl att jag inte behöver känna nå´n stress över att missa nå´n tävling eller träning och kanske är det av den orsaken som kroppen svarar med att tillåta sig vara sjuk.

Om vi ändå ska gå in på vad kroppen gör och inte gör så verkar det som den justerade och sargade kroppen nu börjar visa tydliga tendenser till bättring. Detta känns givetvis bra och att inte ha ont när man sover på nätterna är ju positivt värre.

Helgen som gick var det roadtripping till Karlstad på agendan, trevlig hall, trevligt sällskap och emellanåt glänste dom gamla benen, nu ser jag framemot morgondagens skejt för dom ärrade herrarna, förhoppningsvis kan man lägga några fler trick i påsen då...

När Pete Smolik stormade scenen i -00-talets början delade han snabbt skejtboardvärlden i två läger. Dom som tog totalt avstånd från allt han tog sig för inklusive den extremt hip hop-iga imagen runt kring hans varande.

För egen del tillhörde jag skaran som gillade det fullt ut, även om en del är lite av kategorin "too much" som jag till viss del kan ogilla med vissa av dagens skejtare. Men Smolik var föregångare här och med hans style-e så är den här delen en samtida klassiker i min värld...

Att man sedan letar fram nya klipp med Smolik och inser att han är samma oförstörda själ, med hip hop-ismen och samma partyglädje som han visade när Osiris-teamet var på besök i Västerås. Let the good times Smolik!

Fredag på det där förkylda viset, skumt nog har jag nu varit förkyld i snart 4 veckor. Nå´t som absolut inte när löpningen var på sin peak, vet inte om det är kroppens sätt att slappna av fullt ut och tillåta förkylningar och all skit bryta ut. Aja, hoppas att det håller sig på kontrollerad nivå då helgen innehåller massa skojsigt som jag för allt i världen inte vill missa.

Morgondagen är höjdpunkten, med en good ol fashioned roadtrip till Karlstad för besök i deras skejthall som ser sjukt smarrig ut på bilderna iallafall, speciellt minirampen/bowlen tilltalar mig extra mycket. Roadtrippen följs upp med god mat och maltdrycksljug på kvällen. Bra grejjor!

Torsdag, nya tag igen. Lätt mörade ben efter en session med Tjywis och övriga i hallen igår. Trevlig skit i vanlig ordning och lite sista minuten skit gjordes också som fick en att somna gott och hoppas på en andra vår.

För övrigt börjar nätet svämma över av alla gamla filmer vi gjorde i slutet av nittiotalet och i tjugohundratalets början. Blir lite smånostalgisk men framför allt förvånad på hur pass hög standard det var på åkningen och urvalet av trick, mycket skulle stå sig än idag rakt av. Bjuckar på min egen (Ego? Aja, men va fan det är ju min blogg så) och Håkan Karlströms del ur Noncence från -00, det luktar minnen om Åkessons vita vin på tetra.

För egen del bjuder dagen förutom jobb en sväng till våning 9 för att köra lite styrka, sedan ska jag förhoppningsvis hinna köpa mig en ny mössa. En atteralj man absolut inte kan få för många av...

Trife life är dock att Folke behagade kliva upp ur sängen klockan 05:05 imorse, det är INTE okej!

Tisdag med morgongrus i ögonen, dock kunde kaffemaskinen chocka med att servera hyggligt kaffe för en gångs skull, annars brukar skillnaden mellan te och kaffe vara obefintlig. Vackert när man märker en skillnad!

Idag bjuder lunchen på träning på våning 9 med Danne the economist, man måste skapa en form av träningsvärk i kroppen lixxom. Men höjdpunkten idag blir väl ändå kvällsession i hallen, förvisso lyckades jag komma iväg på en bonussession igår kväll, blev som vanligt blåst av stolen av hur hårt Ogge och Nyman rippade, inspirerande och knäckande, eller mest inspirerande.

Om man skulle behöva nå´n form av taggning så görs det idag iform av Andrew "The Boss" Reynolds, karln började åka för Spitfire Wheels nyligen och i samband med det gjordes en liten videopart som florerat på internätet i nå´n vecka nu... Mycket vackert! Reynolds har gått en bit från den lilla parveln som var med i dom tidiga Birdhouse-filmerna Ravers och Feasters som kom i nittiotalets början. Vi kikar och önskar att man nå´ngång skulle kunna hantera harvpinnen likt Reynolds.

Ännu en helg i bagaget, ensam hemma med barnen, for ut till hemkommunen Sura och boade över hos päronen och således kunde ta mig en repa tillbaka till storstaden och riva av en liten session med Fredda i hallen. Frustrerande från tid till tid, men mest utvecklande, dock ser Fredda ut att kunna leverera en fet videodel vilken dag som helst. Själv får jag fila lite till på det, work in progress! Som med det mesta, det måste vara utvecklande och i nuläget är det mesta med skejtingen utvecklande.

Tills dess kan man ju lyfta fram guldkorn ur den gamla skejtfilmsskatten från dom bekymmerslösa dagarna (detta är 1999). Kul kuriosa är att låten Rumors med Looptroop som jag kör till fick vi exklusivt på kasettband enkom för filmen. Den släpptes på vinyl för allmän njutning kort efteråt...

That´s it, off mot våning 9 för lite styrka nu, good times...

...på kanske ett humoristiskt sätt om när vi skulle få se mig själv "hoppa" över soptunnor av den anledningen ger jag er härmed filmen Folk 2 där undertecknad har första delen (efter introt såklart). Den släpptes i 2000-talets början och en del av min del är faktiskt filmat i Barcelona av ett gäng Norrmän vi träffade när vi var där. Trevlig resa som avslutades med en episk kvällssession (kom ihåg att skejta mera kväll/natt... note to self) som rundades av på KIna-restaurang och med för många öl, sen kvällsfalafel och givetvis skulle man flyga hem dagen efter. Varför lärde man sig aldrig, flyga bakis is a big no, no... Destobättre kunde jag skejta bort det värsta på MACBA innan flyget gick hem. Anekdoter som kanske inte är värt nå´t för någon annan än undertecknad själv. Aja, witout further due, kolla in filmen. Västerås-skejting at it´s finest.

FOLK2 from Johan Haglund on Vimeo.

Ack så sänkt i benen, men desto mer fylld med goda vibbar i huvudet. Det är väl så man kan sammanfatta gårdagskvällens session i hallen med, givetvis fylldes den som vanligt med vissa mentala bakslag inledningsvis, men till slut blev det lixxom bara en übergrym session.

Måste lyfta fram så mycket cred till Västerås skejtscen som är som den alltid varit, gräns och generationsöverskridande med så mycket good vibes oavsett nivå på åkningen så andas det idel positiva vibbar och jag kan inte mer än se framemot våren och sommaren när vi får tända engångsgrillarna och skejta skiten ur allt och alla ställen.

Njut av det härliga ljudet när Peter Hewitts Indy´s möter betongen, ljuv musik i en och en halv minut. Ni som förstår ni förstår, ni andra kommer förmodligen aldrig att förstå!

I´m a burner, a complete burner! Jag måste brinna för något och i mitt avseende är jag evigt tacksam över att jag i mitt 36-åriga liv haft två intressen som så komplett uppslukat mig. Ska inte älta min no-running nå´t mera, just nu funkar det inte, punkt slut (därför finns det ingen anledning att älta den här)! Jag är mest nöjd och framförallt sanslöst nöjd med att ha plockat fram skateboarden igen, har dock under hela min icke-åkande tid med intresse spanat på videoklipp titt som tätt men det var i slutet av sommaren som jag fick arselet ur den såkallade vagnen och började igen. Och på den vägen är det, det hela har bara accelerat och jag må säga att dom senaste månaderna har varit dom roligaste jag haft på sanslöst många år. Förmodligen har jag inte haft så roligt sedan jag gled ifrån brädan för 4-5 år sedan, vilket jag djupt kan ångra idag... Vägen tillbaka kantas ständigt av en återlärande process som ibland tar två steg tillbaka innan den tar fyra steg framåt. Frustrerande emellanåt, men likförbannat sjukligt kul!

Förhoppningsvis kan jag ge er inblick i hur livet ter sig just nu för mig, en återfunnen kärlek som stått mig i 25 år nu om än lite i skymundan de senaste åren. Jag hoppades men trodde aldrig att jag skulle bli en skejtråtta igen... livet är lustigt! Och jag är stokad!

Idag tisdag, grymgymmande på lunchen med Danne the economist. Imorgon onsdag brädåkande för gardet med förmodad skäggpotential i hallen.

På tal om skejtråttor, Josh Kalis är en tvättäkta skejtråtta, därför dammar vi av hans del ur DC-filmen.

En morgon som började med kaffe och Slayer på jobbet kan väl aldrig gå fel. Låt vara att det delvis var i självmedicinerande syfte, inte för att jag har nå´t emot vare sig Slayer eller kaffe, men när man sovit alldeles för lite så kan man vara i behov av att ruskas till liv. Vad föranledde det hela då, jo dels av nå´n outgrundlig anledning jobbigt svårt att sova inatt. Borde egentligen inte ha varit så då jag var sjukt tillfreds inombords igår när jag landade i sänghalmen. En magnifik session i hallen med så många roliga personer, en sådan där kväll där jag förstår hur mycket skateboard-åkningen egentligen har betytt och fortfarande betyder för mig. Känns nästan dorky att säga, men skiten gör mig hel! Thank you skateboarding!

Nej en kopp kaffe till på det här så blir allt nog bra? Eller? Sova hinner man göra en annan gång... Imorgon kör vi i hallen igen, fan så gött!

Om jag inte skrev nu vore jag min egen största medgångssupporter så jag lär väl leverera ändå... Ok, alla vet att huvudet var på gång, jag var sjukt motiverad att dra igång träningen. Fick en vecka löpning sedan var det obönhörligen stopp och nu menar jag stopp. På självaste julaftonen körde jag ett 19,8 km långt fartlekspass, hade känning hela tiden, men det hade jag nästan haft på dom andra av veckans pass så det var en kontrollerad känsla lixxom. När jag kom 1,5 km hemifrån så tilltog känningen och mot slutet var det nära nog en haltande löpare som tog sig fram. Minns att jag tänkte en miljon tankar på den sista kilometern, den mest framträdande var nog den att det förmodligen var kört med löpning på väldigt länge.

Ändå packade jag med mig löparkläderna inför julfirandet i Sandviken, man hoppas ju alltid att det ska ske mirakel och att saker och ting går över. På juldagen var vi och åkte skidor med barnen, vansinnigt kul men höften störde mer än den gjorde vid förra skidresan (i April, så försämringen är mätbar bara därigenom). Och både natten mellan julafton och juldag och mellan juldag och annandag jul hade jag ont i höften. Ändå drog jag på mig löparkläderna på annandagen och ville inte ge upp, tog tre löptsteg och insåg att det inte skulle funka.

Vad kan man säga, nu känns det som att löparskorna får vara parkerade väldigt länge för det börjar passera punkten där det är värt det hela. Snart kan jag inte utföra andra grejjor vid sidan av löpningen som jag tycker är skoj och så skulle jag inte vilja ha mitt liv. Så från och med nu och på obestämd framtid (evig) så är dey gymet och harvpinnen (skateboarden) som får gälla. Jag är inte bitter, även om jag var taggad på löpningen, men samtidigt har jag funnit en glöd i mitt brädåkande. Så ni som fortfarande orkar följa bloggen trots att den inte kommer innehålla särdeles många löpsteg är välkomna... Bloggen om det där andra som inte är löpningen.

Som idag, första träningen sedan julafton, köra skiten ur sig på våning 9, bland maskiner och vikter, jefligt roligt och skönt...

Imorrn, åter en afton med dom ärrade herrarna i skejthallen, så jefla trefvligt!

Vissa dagar vet jag varför jag håller på med det här jag gör, visst jag var jävligt skeptisk för två veckor sedan, men med en dag som denna var det lite som att komma hem. Snörade på mig lätta skor, bar iväg på lätta ben runt en gammal välbesökt runda, tryckte på där underlaget tillät och benen kände för det. Mest av allt njöt jag mest av det hela, njöt av att kunna trycka på lite, att få upp flåset emellanåt. Men mest njöt jag av att springa igen. Återvände till jobbet 14 km och 62' senare och kan lixxom leva med ett snett leende på läpparna resten av dagen, lägg därtill att det är "gubbskejt" med den ärrade ligan i hallen ikväll och du har en episk onsdag.

Vissa saker kräver ett visst mått av eftertanke, jag var i akut behov av en bromsning för lite mer än 2 veckor sedan när jag tog time-out från löpningen. Huvudet var verkligen inte mottagligt för mer löpning just då, kroppen också sargad, men förmodligen inte värre än att jag skulle kunnat mata på. Direkt efteråt var faktiskt mina tankar på löpning så ledsna att jag skulle ta mitt "brejk" och sedan var jag inte ens säker på att jag ens skulle känna suget igen utan faktiskt vara nöjd med löpningen. Men gradvis har suget och tankarna på löpning återkommit och jag har nog klurat ut att det är livsstil jag är barnsligt förtjust med, därför snörade jag igår på mig skorna och sprang för första gången på 2 veckor. Ohyggligt skönt för skallen även om formen fått en törn av två veckor utan löpning och mer än en sväng med ölande med kompisarna. Förmodligen helt livsnödvändigt dock för mig eftersom taggningen är åter!

Däremot ska jag försöka att inte bli för manisk på det hela utan faktiskt kunna backa ned från ett pass och göra nå´t annat som känns bra när jag blir sugen på det. Men just nu är jag bara sugen igen och nå´nstans i slutet av en lång tunnel ser jag framför mig själv på startlinjen till Stockholmsmaran 2012... Den vindlande, svindlande vägen dit börjar väl typ nu...! Eller igår! Big ups till Coach Lamas som hela tiden ställer upp!

Hur att låta en blogg falla i dvala. Ni har säkert undrat varför i helvete han inte skriver något, men det faktum att det inte finns något att skriva om är en bidragande orsak. Höften/sätet har gjort sig mer påminda nu med ökad löpmängd och detta i kombination med att huvudet inte pallar banka på med vare sig ren rehab gör att jag placerar löparskorna på hyllan på obestämd framtid.

Jag säger inte att det är slut, men kroppen måste bli helt hel och det enda jag inte provat so far är egentligen att låta bli att springa. Så får det bli, gymkort är införskaffat för att kunna göra styrka hyggligt mycket nu framöver och sedan har jag hittat tillbaka såpass mycket till brädan igen att jag förmodligen inte haft roligare än jag har just nu på många år. Bara det är ett kvitto på att rätt beslut är taget.

With that I leave U with a timeout...