Bloms Krönika
Finns det något svårare att motstå än bedjande hundögon? När Skorpan kommer fram till soffan och lägger sitt huvud i mitt knä brukar jag ibland försöka ignorera henne. Då kommer tassen som börjar krafsa på min ena arm, för att göra mig påmind om: Jag finns också, här och nu, och vill ha lite uppmärksamhet.
Det här är fina stunder mellan människa och hund. Ett samspel med ögon- och kroppskontakt.
Det är just det här som jag efterlyser lite mer mellan oss människor i vardagslivet. Stanna upp en stund, titta på varandra och prata bort några minuter.
Idag sker de flesta kontakter via mobiltelefon, sms eller Facebook. Vi är jätteduktiga på att berätta var vi befinner oss i världen, vad vi äter och dricker, och vad vi gör där emellan. När någon fyller år gratulerar vi via Facebook och gläds över massor av ytliga gratulationer.
Men jämför det med ett pling på dörren, och en levande person kommer med en blomma, och stannar en stund på en fika. Nu kommer blommorna i digital form via nätet. Mycket billigare och enklare, men fan så tråkigt och könslöst i längden.
Lika ”sjukt” är när vi berättar för hela världen hur dags vi stiger upp, checkar in på jobbet, lunchen, mötena och när vi kommer hem. Hur intressant är det egentligen?
Var finns den här ensamma stunden med egen tid som är så viktig? Den är snart borta, för den tiden går åt till att berätta vad man gör, och framförallt kolla vad alla andra gör och tycker.
Jag kanske är ”mossig” men jag är inte helt bekväm med utvecklingen. Men man kan inte och ska inte vara bromskloss i frågan om nya tekniker. Men lite motstånd kan man göra. För jag har också Facebook, mobil och använder mig av sms, men så lite som möjligt. Dessutom har jag kommit på att det finns avstängningsknappar. Den använder jag nu, och tar en promenad med Skorpan
i solen.
Ha nu en fortsatt trevlig helg!
Veckans tal:
5
… miljarder mobilabonnemang är nu tecknade i världen. 7,6 miljarder är vi människor till antalet.