Hej!
Jag har glädjen att meddela att norrmalmspolisen kommer fortsätta söka närkontakt med människor. Nu sker det vid lekis i Vasaparken lördagen den 26 maj 2012 kl 1100 - 1600. Möt utryckningspoliser, krimjourspersonal, närpoliser från Klara, Kungsholmen, Lidingö, Östermalm och Vasastan. Vi visar utrustning och bilar. Vi visar bildspel från vardag. Kör från Adolf Fredriks skola sjunger. Vi kan mäta din springhastighet med laser och du får ett diplom för insatsen. Du kan delta i en signalementsövning.
Varmt välkomna!
Med hopp om att vi ses där.

Det har väl inte gått någon förbi att stadens trottoarer vid gångtrafikerade stråk med jämna mellanrum har fyllts av tiggande människor. Så ser det ut i många av städerna i Europa nuförtiden.

Under senare tid har en ständigt gråtande och gestikulerande kvinna gått mot fotgängarna vid Odenplan. Flera personer har kommit in på polisstationen och varit oroade för henne. Människor har även ringt till polisradiion för de är oroade över henne. Jag har själv sett henne och tycker att hon är mycket uppseendeväckande.

Vi har talat med henne och det visade sig då vara svårt att tala med henne. Vi fann dock att hon kunde uppträda på ett helt annat sätt i vår närvaro.

På flera platser i City, bl.a vid Observatorieparken, har vi inom polisen sett hur tiggarna med bilar har samlingar och sedan sprider ut sig över staden. Det är klart att vi kan tala om en form av organiserat tiggeri i de flesta fall.

Var går nu gränsen för hur dessa tiggare ska kunna uppträda på våra gator och i samfärdelseln i sin  ökande  skådespelande och bedrägeriliknande form.

Oftast ser jag äldre människor, människor med utländskt ursprung och små barn som ger pengar till dem.

Vill vi ha tiggare på våra gator så är det självklart att vi ska fortsätta att ge dem pengar. Jag tror att politikerna har svårt att förbjuda tiggeri. Det handlar då mer om allmänhetens attityd till dessa människor. Valet är upp till var och en.

I dagens DN Sthlm Debatt går stadsmiljöborgarrådet Per Ankersjö (C) ut till cyklisternas försvar bl.a mot polisens rapportering utan större förståelse för samtliga människor som vistas i trafikmiljön.

Han anges vara borgarråd med ansvar för cykelstrategi i Stockholm stad. Det vore bra om han höll sig till detta översiktliga plan istället för att med mycket partiska ögon uttala att bl.a polisen ska ha överseende med cyklisters lagbrott och i stället bara ska stoppa och informera cyklisterna om vad som gäller i trafiken.

Denna formulering av Ankersjö underlättar inte polisens nuvarande ofta redan svåra dialog vid stoppande och rapportering  av cyklister vid rödljuskörningar.

Jag bedömer och välkomnar att antalet cyklister kommer att öka i trafiken. I den process av omvandling för politiska beslut som ändrar framkomlighet och parkeringsmöjligheter för cyklisterna måste polisen vara med och bevaka att allt sker i en trafiksäker takt.

Exempelvis går det inte att påstå att cykelpendlarna ska kunna dra på med hur höga hastigheter som helst i innerstadens cykelbanor innan vi har byggt och reserverat cykelbanor som kan tillåta det med tanke på olika hastigheter bland cyklister, oinformerade fotgängare och oinformerade bilister. Då blir det lätt farliga trafiksituationer.

För en politiker som Ankersjö gäller det att bädda för framtiden genom byggåtgärder i trafikmiljlön och infomation om ändrade lagregler som tidsmässigt går i samklang med politiska beslut.

Att populistiskt gå ut med denna debattartikel bidrar inte till en säkrare trafikmiljö, utan ökar snarare redan besvärliga motsättningar mellan  fotgängare, cyklister, bilister och yrkesförare.

Den 31 mars skrev jag om en 72-årig man som hade blivit biten av en hund på Vanadisvägen. Jag vädjade till hundägaren att höra av sig. Jag är glad att meddela att en person nu har kontaktat oss och berättat sin syn på vad som hände vid tillfället. 

Vi kommer nu att återuppta ärendet då vi tidigare inte hade några direkta uppslag att arbeta vidare med.

En annan rolig tillfällighet är att vi vid en morgonsamling tog del av en information som hade ringts in någonstans i Sverige och visserligen var datum felsatt för händelsen, Ej heller var  berättelsen nerskriven på en polisanmälan, vilket borde ha skett. Det handlade om att vittnet hade sett en kvinna bli misshandlad av en man vid Konsum, Odenplan, en dryg vecka tidigare.

Hur som helst hörde en kvinna av sig samma dag som morgonsamlingen och berättade att hon hade blivit misshandlad vid Konsum, Odenplan. 1 + 1 blir 2. Vi hade ett mycket bra vittne till händelsen och har gott hopp om att finna gärningsmannnen.

Det är riktigt roligt att vara polis när det "flyter" och vi ser ut att kunna reda ut ett brott som från början verkade ganska svårt att lösa för den drabbade personen.

Hej igen.
Läste något i en insändare från en SL.chaufför om att jag skulle sluta blogga och istället skulle ingripa mot lagbrytare i bussfilen. Först vill jag gärna framföra att jag är tacksam för att få möjlighet att blogga.
För det andra kan jag framföra att det oftast sker på min fritid.

För det tredje kan jag framföra att det händer att jag får tid att gå ut i tjänst. Senast skedde det igår då jag hade ett  förmaningstal till en olaga affischuppsättare som fick 7 kr/affisch för de stora och 4 kr för de minsta i beltalning för sitt brottsliga arbete.

Vi tog samtidigt även en langare som sålde 47 öl och  en jägermeisster till några ungdomar vid Rädmansgatans tunnelbanestation.

Beklagar att vi inte stod och kontrollerade bussfilen. Just då var det viktigare att försvåra alkohololen till ungdomar. Vi kommer att kolla bussfilerna när vi har möjlighet.
Tack för att jag har bloggen för att kunna hålla dialogen igång.

Idag blev jag uppringd av en journalist om fickstölderna som sades ha ökat i år. Ja - det hade de, från 150 till 166 under motsvarande tid från i fjol.
Jag är mycket oroad över de ficktjuvar som härjar i butiker, i T-banan och på restauranger och plockar människor på deras tillhörigheter.

Men det som oroar mig minst lika mycket är att jag befarar att det mycket enkla förfarandet för att få en ny mobil lockar till sig nya kriminella människor som knappt inte inser att de gör sig skyldiga till brott när de utnyttjar försäkringen för att få en ny fräsch telefon.

Mitt förslag är att mobiltelefoner ej ska vara möjliga att försäkra! - Då kanske vi skulle bli mycket bättre på att hålla reda på våra telefoner som vi är så vana att ersätta - till telefonbranschens stora glädje och vinst.

Om uppgiften stämmer att telefonförsäljaren uppmuntrar till försäkring med orden:" Om du tar denna försäkring får du en ny telefon om den försvinner" så är det lätt att förstå budskapet.

Min kära hustru arbetade för några år sedan på ett företag då bilburna säljare allt oftare blev av sina datore då den låg kvar i bilen. Företaget införde en regel att säljaren själv fick stå för kostnaden vid stöld. Det blev inga fler stölder.

På samma sätt införde ett byggföretag att byggarna blev personligt ansvariga för sina tilldelade verktyg. Verktygsstölderna upphörde.

Idag tog jag på måfå en anmälan i högen, om en 19-årig fllicka som nyligen drabbats av fickstöld av en telefon som var lite trasig. Jag konstaterade att hon även 2011 hade drabbats av fickstöld av sin telefon. 

Kanske är det dags att titta på hur ofta dessa drabbade fickstöldsoffer dyker upp i våra polisanmälningar?

Det är dags att låta mobiltelefonmänniskorna ta ett eget ansvar för sin mobiltelefon. Ge dem inte en telefonförsäkring i fortsättningen!

I går morse, fredag, stod jag och letade efter mitt kort för att komma in på den ännu ej öppnade polisstationen. Då fick jag se en äldre man som stod och verkade tveka mellan polisstationen och den ännu ej öppna vårdcentralen ovanför oss.
Jag började prata med honom. Han berättade att han inte kunnat sova på natten av smärtor i sin högra arm efter att en okopplad hund hade bitit honom kl. 17.30 dagen före på Vanadisvägen, i närheten av Matteuskyrkan.

Vid tillfället hade det varit ett riktigt oväder med snöregn och blåst. Inte många människor var ute. Den ganska stora hunden hade plötsligt hoppat upp och bitit honom utan förvarning. Han hörde någon säga: "släpp, släpp".
 
Det var två hål i tröjan där betttet verkade ha skett.
Hans arm hade ett flertal fula sår. Han hade fortfarande starka smärtor och hade inte tagit någon stelkrampspruta. Jag rådde honom först att gå upp till vårdcentalen och sedan komma till oss på polisstationen. Så blev det.

Förra året blev en äldre kvinna svårt biten av en hund inte långt därifrån.
Jag säger återigen. Hundar ska vara kopplade i innerstan. Ni som släpper era hundar riskerar andra människors säkerhet och hälsa.

Nu vädjar jag till dig som hade den bitande hunden på Vanadisvägen i torsdags att höra av dig till oss på Vasastans närpolisstation, tfn 010- 56 380 10, vardagar 08-16.
Finns det någon annan som såg händelsen?
 

Hej. Med ont samvete har jag haft en timeout i samband med semesterresa och sjukdom. Nu känner jag att krafterna är åter och det är dags att skriva igen.

Igår blev vi påminda om farorna i trafiken då en av oss var på väg till arbetet i morgonrusningen på sin cykel. Han blev påkörd av en svängande bil och flög i luften ett antal meter över bilens framdel och landade på andra sidan bilen. Olyckan skedde vid Valhallavägen.

Han skadades men kan med vissa besvär hålla sig igång. Vi fick alltså en inre  påminnelse om faror i innerstadens trafikmiljö.

Nu har vi vår på gång och trafiken kommer att öka, inte minst gällande cyklar och motorcyklar.

En viktig uppgift för oss inom polisen är att verka för minska antalet trafikolyckor. Det gäller inte minst de oskyddade trafikanterna.

Jag skulle gärna vilja ha aktuella tips på trafikfarliga miljöer i Vasastan. Vi är mycket tacksamma om ni som bor, vistas eller verkar i Vasastan hj'älper oss med denna kartläggning.

Med hoppfulla hälsningar, Lars Lehman, som finns på  Vasastans polisstation, Surbrunnsgatan 66.

I torsdags kväll var hockeysupportrar i Vasastan istället för att vara på Globen efter en konflikt med polisen i samband med hockeymatch någon vecka tidigare. Tydligen ville någon skada polisen då de sparkade och slog på näpots tre polismålade polisfordon så att bl.a backspeglarna gick sönder.

Jag har tidigare som polis varit med om att polisbilens alla däck blivit punkterade vid ingripande, att vår polisbuss sattes i brand, att polisens däck blivit punkterade utanför station och att blåljusen på polisbussen stulits utanför polisstation.  Som polis känner man viss frustration då polisen på detta sätt blir angripen och tillfälligt handikappad under en tid. 

Säkert är gärningsmännen några som upplevt sig kränkta och vill ge igen på polisen. Det är bara så tråkigt att vi inte kan prata med varandra i sådana lägen. Tyvärr blir det istället kostnader för skattebetalarna och störning på polisens möjligheter att vara till skydd och hjälp. 

Kanske är det dags att damma av mitt gamla förslag från Slussen och överväga att hänga upp någon boxningssäck att slå på utanför polisstationen för de som olyckligtvis blir kränkta och inte vill prata med oss.
 
Helst och mest av allt behövs dialog när vi och/eller ni har blivit kränkta.

I en tid då facebook har ifrågasatts öppnar även vi närpoliser i Vasastan en hemsida där med hopp om ökad tillgänglighet för olika människor i Vasastan.

Med den ökande teknikanvändningen riskerar de direkta kvalitativa mötena mellan människor att miska. De mänskliga dragen blir mer osynliga. Genom anonymiteten vågar fler mobba och vara elaka mot andra människor.

Hur som helst hoppas vi att vår facebooksida ska vara till nytta och glädje för människor i Vasastan. Vi ska försöka utveckla den till något riktigt bra.
Ni finner den på www.facebook.com/polisenVasastan.

Annars ska ni alltid känna er välkomna att besöka oss på Surbrunnsgatan 66, måndag -fredag 0800-1600.
Direkttelefon dessa tider till oss är 010 - 56 380 10.

Idag såg jag igen löpsedlar på olika håll som skulle beskriva var de dyraste bostäderna fanns i närområdet - adress, vem och vad det kostade.
Tidigare har jag sett samma sak kring de som har mest pengar eller de som tjänar mest.

Vad är detta tecken på i vårt samhälle?
Varför köper vi tidningar som presenterar dessa rubriker?

Jag funderar som polis på att de kanske då blir intressanta för tjuvar och att vi som poliser behöver satsa extra resurser för att skydda dem.

Är det för att vi har någon sorts jantelag i samhället och vi ska göra det besvärligt för de rika?

Ska de blil nya arbetstillfällen för anställda i turistbussar som åker och tittar på dessa adresser? Ska det bli något vi alla ska sträva mot och försöka uppnå som mål.

För min egen del känns det riktikt sjukt. Jag har inte köpt någon av dessa tidningar och kommer inte heller att göra det.

Hur vore det att istället uppmärksamma människor som gör gott för samhället på olika sätt? Kanske mer utrymme för hjältar och de som gjort gott för andra.

Nyss såg jag rikspolischefen och justitieministern i TV om polisens inte uppklarade brott.

Jag håller med rikspolischefen att vi har dåliga datasystem och har problem med kommunikationen till brottsoffret. Däremot har vi större krav enligt lag på kontakt och info till den misstänke.

Om någon i Vasastan har blivit slagen och förlorat en tand mitt i vimlet av kompisar till den slagne och den som slagit, kan det var svårt att förstå att det efter ett tag dimper ner ett brev  från polisen i Kiruna hemma hos den slagne med text:: "BROTT EJ STYRKT".  Ingen annan förklaring.

Den slagne brukar då vanligtvis uppfatta att polisen inte tror att ett brott begåtts. - Så är det inte. Det borde ha stått på normal svenska att vi har utfört så och så många åtgärder men vi bedömer att det inte är tillräckligt för åklagares åtal.

Våra datasystem ger bara möjlighet till avskrivning på vissa alternativa grunder. Det finns inte utrymme för förklarande text i normalfallet.  En kompletterande text på annat sätt skapar ett krångligt, tidskrävande merarbete.

Glädjande att höra av rikspolischefen att vi arbetar för att förbättra datastödet. Det gäller då säkert också detta. Vi på fältet har pratat om denna brist  i många år och senast i början av veckan.

Vi inom polisen måste bli bättre på att tala om vad vi gör och har gjort när det är möjligt, även när det gäller utredningar. Vi måste bli bättre att ta hand om brottsoffren. På grund av tvingande lag ger vi idag ofta mer info och tid till de misstänkta.

När jag ganska sent gick hem från polisstationen och kom mot den inglasade tunnedbanenedgången Odenplan i fredags såg jag hur någon eller några olagligt hade satt upp ca.15 stora affischer på glasen så att sikten skymdes, även på dörrglas.

Samtidigt såg jag hur en man kom mot mig med den typiska vagn som affischuppsättare och äldre människor vanligen använder. Jag kände att jag var beredd att stanna kvar en stund till fast jag egentligen ville hem till värme och mys.

Jag följde honom och efter några meter böjde han sig för att ta upp en affisch. Jag legitimerade mig som polis för att förebygga brottet.
Det är ingen överdrift att skriva att jag åtminstone har pratat med 6 st olagliga affischerare att inte sätta upp på glasen med tanke på hur sikten försämras för trafikanterna och även att upptäcka brott. Det finns en tanke varför glas har valts som material. Jag har även vädjat till dessa affischerare att de skulle föra budskapet vidare till de andra affischerarna.

Under samtalet kände jag plötsligt hur meningslöst det kändes att hoppas på en förändring genom vädjanden till denna grupp.

Det var då jag sa till honom att jag i fortsättningen skulle verka för att  affischer och klisterremsor som anträffas vid olaga affischering i Vasastan i fortsättningen kommer att beslagtas/förverkas i enlighet med svensk lag. 

De mänskliga vädjandenas tid är förbi i denna del. Idag, måndag sökte jag fram lagstöden för dessa åtgäder. Nu ska vi se om det blir skillnad.

Jag känner mig nästan som Michael Douglas..... Men bara nästan.

PS Tre brottslingar som riktat in sig för att stjäla och lura äldre människor i bl.a. Vasastan, dömdes nyligen till 3 år, 3 år resp 2 år och 6 månader i fängelse. Det var ovanligt stränga straff och kan vara ett tecken på att domstolarna börjar se allvarligare på brott som sker mot äldre människor. Det finner jag glädjande i så fall.  

Slaskmorgon några dagar in på 2012. Jag tar tunnelbanan från S:t Eriksplan mot Odenplan. När jag kommer in ser jag två unga killar och en ung tjej som ser ut att känna varandra. En pojke sitter mitt emot flickan. Bredvid flickan halvligger en pojke med sina skor på sätet mittemot.

Jag gick fram till killen och förklarade det olämpliga i att ha skorna på tygsätet så andra människors kläder skulle smutsas. Han tog ner fötterna och kvar fanns två blöta smutsiga stora märken på sätet.

Jag gick av vid Odenplan och tillsammans med ungdomarna och hade en viss diskussion med dem om det var rätt att ha skorna på sätena i T-banan. Killen som hade smutsat ner tyckte till en början att han hade rätt att ha fötterna på sätet då det inte var förbjudet.
Jag frågade de andra ungdomarna om vad de tyckte och de svarade tydligt att det var fel att ha skorna på säten. 
Först då hände det roliga att den smutsande killen ändrade sig och bad om ursäkt och förlåtelse.

Jag talade aldrig om att jag var polis, men måste dock medge att jag gick därifrån med en viss glädje.

Det har blivit bättre i tunnelbanan sedan skyltarna om att inte sätta skorna på sätena kom upp. Frågan är om det inte också skulle vara förbjudet liksom att markera platser med sina medhavda väskor. 
Det är ju att stjäla utrymme för andra medresenärer. Vad tycker ni?

För några månader sedan skrev jag en ledare i en tidning om att inte stressa utan att söka samvaro och ljus under den stundande mörka tiden. Jag hänvisade till våra inre organ som troligen hade ärvts från våra tidigare generationer ända tillbaka till grottmänniskorna.

Julen borde kunna erbjuda något bra för människorna under den mörkaste tiden. I sin bästa form betyder det att bry sig om varandra.

Min kära hustru hörde häromdagen någon klaga över att behöva skriva så många julkort. Som min kära  sa: "Det ger ju en stunds eftertanke på de släktingar och bekanta som man kanske inte kan träffa så ofta men som man ändå har minnen med och uppskattar på olika sätt.

I dagens tidiga julotta hörde hon hur prästen talade om stressen och besvären vid Jul. Hon reagerade över detta och frågade sig om de positiva värdena vid julen borde betonas för våra ansträngda själar.
Det är nog bra att människor möts i en tid då man annars knappast ser varandra. Anpassa julen till dig och din eventuella familj och gör den positiv. Det viktigaste med julen är mötet mellan människor, inte att köpa julklappar. 

Se inte julen som att den enbart finns på Julafon. Det är en tid och möjlighet från 1:a advent till tjugonde dag jul.  

Vid vintersolståndet den 22 december hade vi på vår gata en fackelvandring med efterföljande glögg och julmust för 25 vuxna och tiotalet barn. 
På trettondagen brukar vi ha en uppskattad julfest i området.
Det brukar var omkring 250 barn och nästan lika många vuxna. 
Låt oss hjälpas åt att göra den mörkaste tiden, julen, lite rolig tillsammans. Det är bra för våra själar och vi känner oss lite bättre rustade för att klara av tillvaron. 
Ta därför vara på julen, även efter julafton.
God Fortsättning!...

För snart ett år sedan inträffade den misslyckade terroraktionen på Drottninggatan. Det var en särskild händelse som allvarligt skulle kunna ha försämrat grundtryggheten i Stockholm och Sverige.

Genom att vi myndigheter, media och politiker hanterade situationen på ett klokt sätt har händelsen för de flesta inte inneburit någon försämrad känsla av trygghet.

Sedan några dagar har nyhetsprogram och morgonsoffor talat om den kommande årsdagen genom att påminna och visa detaljer från det misslyckade attentatet. Det spekuleras offentligt om det ska hända något igen på årsdagen. Från början var myndigheternas bedömning att det inte finns något hotbild för detta.

Jag börjar dock fundera på om denna exponering i media kan öka hotbilden. Jag tycker det är olämpligt att gång på gång nämna attentatsmannens namn och därmed ge honom ett namn i historien. Det kan ju bidra till att locka andra som på samma sätt vill bli uppmärksammade.

Om ett sådant attentat sker igen finns en uppenbar risk för ökade motsättningar mellan grupper i samhället, oavsett vilken grupp som står bakom dådet.

Låt oss alla verka för minskade motsättningar i samhället. Även media bör känna sitt ansvar. Heder åt de tidningar och annan media som ännu inte slår upp fjolårets händelse i stora proportioner och dessutom inte medverkar till att ge gärningsmannen plats i historien.

Till min och mina kollegors stora glädje har vi idag öppnat dörren till vår nya närpolislokal vid Odenplan, Surbrunnsgatan 66! Trots en liten, knappt synlig, tillfällig polisskylt, hittade ett antal människor till oss i olika frågor. 

Igår invigde vi stationen under trevliga former med en del av våra viktiga samverkanskrafter i området, 17 sjungande barn från Gustav Vasa skolan klass 2, vår länspolismästare Carin Götblad och vår polismästare Ulf Johansson. Det blev en riktigt minnesvärd tillställning i våra fina lokaler.

Genom denna förbättrade tillgänglighet hoppas och tror vi på ett närmare samarbete med alla som bor, arbetar och vistas i varma, vackra Vasastan. 

Vi har öppet månd - fred kl. 0800-1600.  Besök oss gärna! Mänskliga möten ger mer kvalitet än telefonsamtal eller internet.
Ni kan under dessa tider även direkt ringa till vår reception på telefon 010-56 380 10.
Är det fråga om akut polishjälp ska ni alltid ringa 112.
Telefon för allmänna polisärenden vid annan tid är 114 14.

Det första målet är att medverka till en synbar eller märkbar förbättring av miljön och tryggheten i närområdet Odenplan. Vi hoppas på ett samarbete genom brottsförebyggande rådet med bl.a. näringsidkare, boende, kyrka och föreningsliv.

Imorgon kväll, torsdag, ska vi genom brå gå en trygghetsvandring genom "Sibirien" med samling på vår polisstation kl.16.30. Vi beräknas hålla på till kl. 18.30. Om du som läser detta vill bidra för att minska brott eller att öka tryggheten i området så är du varmt välkommen att delta. Välkommen till samlingen!  

Utvecklingen av stadsmiljön påverkar oss människor i stort och smått.
I fredags var jag på väg hem genom spärren till T-banan Rådmansgatan när en man snabbt kom fram bakom mig och jag kände hur han nuddade mina knäveck.
 
Först trodde jag att han skulle försöka ficktjuva mig men sen kom jag fram till att han skulle planka sig genom spärren.

Jag frågade varför han inte betalade. Han svarade inte. Sedan framkom att han endast talade engelska. Han hade inga pengar men bodde hos människor som gav honom mat och husrum, inga respengar.

Jag har ju tidigare sett hur människor tränger sig bakom andra när de ska passera tunnelbanespärren. Det var dock första gången jag själv så påtagligt upplevde olust. 

Som en följd av händelsen har jag börjat vända mig om innan jag går igenom spärren. Jag tänker inte ha någon i knävecken igen.
Jag kommer säkert att fortsätta med denna tidigare onödiga manöver så länge vi har dessa spärrar i t-banan.
Det är svårt att ha ögon framåt och bakåt samtidigt så det finns nog en risk att jag förr eller senare hamnar med nacken i de hastigt stängande glasspärrarna. - Hellre det än att ha någon i knävecken.

Inledning hörlurar.
Inledningsvis kan jag inte låta bli att fundera över hörlurarnas betydelse över tillbudet i 42:ans buss vid Odenplan när en mamma innifrån klämdes i bussdörren med barn och vagn utanför under färd. Hörlurarnas massiva intåg har nog skapat sämre nära kommunikation i samhället i stort.

Motsättningar mellan ungdomar.
Nu över till en annan viktig samhällsfråga. Under senare tid har vi tyvärr drabbats av ett antal personrån av och mot ungdomar i Observatorielunden vid 22-tiden på kvällarna. Efter ett antal polisinsatser har det nu lugnat sig den senaste veckan. För något år sedan hade vi en rad liknande rån på samma plats.

Varför rånar, sparkar, slår, hotar och mobbar ungdomar varandra i nutid?

En anledning kan vara bara omständigheten att det finns en enkel möjlighet att begå brott och att man inte riskerar att åka fast. - Det är då intressant att koppla den forskning som idag presenterades på riksradion om att skolorna är en brottlig miljö där brotten sällan eller aldrig blir polisanmälda.

En annan teori kan vara att särskilt utsatta ungdomar har ett behov att hävda sig och få respekt. De angriper då ibland andra ungdomar som de uppfattar ha värden som de själva vill ha. - Detta kan i förlängning vara en mycket allvarlig tendens då det ökar motsättningar mellan grupper i samhället. Mer markanta grupper får då nya supportrar, när dessa ungdomar känner tillhörighet där, även upp i vuxen ålder.

Jag minns mycket väl de oroliga föräldrarna till en ung svensk nazistledare för några år sedan. De  berättade att han hade blivit mycket politiskt förändrad efter att ha blivit rånad/kränkt två gånger.

- Han är nog inte ensam om att bli förändrad efter att ha blivit kränkt.

Jag väljer att skriva om ungdomar för efter en kortare tid är de redan vuxna med liknande värderingar. Förändringar kan ske lättare så tidigt som möjligt kring den enskildes liv.

Vad kan vi gemensamt göra för att minska brotten/kränkningar mellan ungdomar?

I veckan gick jag mot S:t Eriksgatan när en ambulans slog på sina blåljus och sirener på väg mot nämnda gata.

Det var trångt med bilar och i den trafikerade korsningen gatan såg jag en kvinna som stod mitt i gatan och tittade mot Fridhemsplan med mobilen i handen och, uppfattade jag, lurar i öronen.

När ambulansen sakta närmade sig henne från sidan var de cirka 2 meter från henne när hon dröjde sig undan, fortfarande med koncentrerad blick mot Fridhemsplan. 

Jag tilltalade henne efter händelsen men hon skadade bara på huvudet och fortsatte att titta mot Fridhemsplan.

Mitt intryck var att hon delvis var i en annan värld med hjälp av sina hörlurar.

Min kära hustru lyssnar ganska mycket på ljudböcker med hörlurar i öronen. Det är åtskilliga gånger jag börjar prata med henne, framför allt i dubbelsängen, utan att få svar. Ibland skakar jag på henne, annars väljer jag att avstå vidare samtal. Det känns som vi har tappat lite spontan kontakt genom hörlurarna. Visserligen har hon lurararna för att jag ska kunna sova men det är inte helt kul.

Nyligen har statistik presenterats om att dödsolyckorna i innerstan har ökat, särskilt när det gäller cyklister som kläms vid högersvängar av tunga fordon som lastbilar och bussar.

För någon är sedan dödades en cyklande kvinna i Vasastan en morgon på väg hem från sitt nattarbete av ett högersvängande tungt fordon.

Jag hörde sedan uppgifter om att hon hade haft hörlurar på sig, men är inte helt säker på denna uppgift.

Det skulle vara intressant att göra en utvärdering av dessa 5-6 dödsolyckor i år och se hur många gånger som hörlurar kan ha varit inblandade.

Hur vanligt är det att cyklister, fotgängare och andra mer oskyddade trafikanter har hörlurar eller annan ljudkälla och inte uppfattar varningsljud från övrig trafik eller omgivning innan det är för sent?

Min lilla vädjan är därför att du inte släpper kontakten med omvärlden genom hörlurar eller på annat sätt när du vistas i mer farliga miljöer och trafiken är en sådan miljö.

Dubbelsängen är i regel inte en sådan miljö.